Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Stefan Albinsson)
[album, XL Recordings/Beggars, betyg: 0]
Visst är det Prodigy som är tillbaks, men det är något som inte stämmer. Nu väljer Liam Howlett att lämna sina forna kompanjoner utanför, eller är det rent utav de som har tröttnat på Liam? Med hjälp av ett antal stjärnor försöker nu Liam att återskapa Prodigys rykte efter praktfloppen med “Baby´s got a temper”, ja ryktet säger ju att cd´n som skulle uppfölja den floppen faktiskt var så dålig att skivbolag helt enkelt drog tillbaks den.
“Always outnumbered, never outgunned” kommer helt enkelt alldeles för sent, den här skivan skulle ha kommit högst två år efter den stora hiten “The Fat of the Land”. Till sin hjälp har Liam inte mindre än bl.a. Oasis sångare Liam Gallagher och skåderspelerskan Juliette Lewis. Kanske försöker de bägge Liam rädda sina båda karriärer med att hjälpa varandra? Man kan se desperata försöka att efterlikna hits som “Firestarter”, men i detta fall når näst kommande single “Spitfire” inte alls upp i samma höjder. Första singeln “Girls” är ett tafatt försök att hänga på dagens hype med electro-clash, men tyvärr når denna låt inte heller några större framgångar. Plattan tar dock lite fart vid spår 5, “Hot Ride” som har ett schysst trumbeat och en skön aggresivitet, som vi är vana vid att bandet har i herr Flints närvoro. Tyvärr blir det inte roligare än så här, soundet känns igen på många ställen och det hade väl varit ok om det det varit för sex år sedan, men nu känns det som luften har gott ur Prodigy för alltid. Det är helt enkel ointressant!
Att lyssna på Prodigy årgång -04, utan Keith Flint är ungefär lika upphetsande som att se en porrfilm med Bert Karlsson i huvudrollen. För de som saknar det gamla Prodigy, kan jag bara säga grattis. I höst dra nämligen bandet ut på europa turné, med den gamla uppsättningen.
