Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)
[album, Angel Produktions, betyg: 0]
Det finns skivor som aldrig blir bättre än dom var första gången man lyssnade på dom. Sedan finns det skivor som växer ju mer man lyssnar på dom. Och nu har jag upptäckt Conetik som nära nog exploderat efter ett par genomlyssningar.
Efter att först ha avfärdat debutskivan “Carbon Elektriq”, lyssnar jag idag flitigt på den. Vad som skapade det första motståndet vet jag inte, men det kan ha varit mina funderingar på gruppens influenser. Kanske om det hade stått “Tack till Pet Shop Boys” med stora bokstäver på omslaget så hade jag sluppit att fundera. (Okej, en ledtråd kunde ju ha varit covern på just PSB’s “Heart”, men den är så tråkig att jag inte funderade mer på det). Conetik går alltså tveklöst i Pet Shop Boys fotspår. Kanske med viss krydda av New Order. Och sämre grupper kan man ju bli jämförd med.
Skivans 17 spår är alltså en samling sköna club-pop-låtar med snygga melodier och i elegant kostym. “Dead End”, “Nowhere.Belong” och “Lovesong #2” är pedantiskt slipade diamanter, medan låtar som “Elektronova” och “Superfluous” kan väcka ett sovande party till liv. Men mina favoriter är ändå dom två spår som jag tycker skiljer ut sig mest. “Angel” påminner om balladerna på Statemachines Avalanche Breakdown och “Turmoil” skulle kunna vara något liknande fast i drum´n´bass-tappning.
Betyget borde alltså kunna bli högt på “Carbon Elektriq”. Samtidigt skulle det kunna bli lågt just för att det är så likt något annat. Men eftersom det inte rör sig om ett rent plagiat, utan snarare en hyllning med stil, så anser jag ändå att ett högre betyg är motiverat.
