QOPH – Pyrola

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Kaleidophone Records, betyg: 0]

QOPH är ett av Sveriges bästa band, alla kategorier. Oavsett om du är tjugo bast och sugen på något modernt och fräscht eller om du, liksom jag, är en gammal uv med ena foten i det tidiga 70-talets obskyra rock och med det andra, i modern tid, så har QOPH massor att ge. När jag köpte bandets debutplatta Kalejdoskopiska Aktiviteter på vinyl, då den kom för fem år sedan, blev jag helt såld och nu är uppföljaren här. Först blev jag orolig när jag såg att texterna var på engelska. Första skivan har enbart svenska texter. Men nu, med Pyrola i cd-spelaren, känns oron helt obefogad. QOPH har lyckats igen och Robin Kvist sjunger lika uttrycksfullt på engelska som han gör på hemspråket. Dessutom är Federico de Costas trumlir fullkomligt obcent skönt och Patrik Perssons baslir kan man inte heller klaga på .
Så vad har vi då här? Jo, fantastisk musik med inslag av jazz, rock, blues, hårdrock och skönt flippade utflykter åt alla tänkbara håll. Enligt min mening är detta progressiv rock av allra bästa märke. Enligt QOPH är det psykedelia. Oavsett vilket, så är den här plattan så full av sköna, flummiga sångmelodier, coola riff, medryckande låtar och härliga solon att man häpnar och njuter samtidigt. Filip Normans wah-wah-gitarr i tio minuter långa “Korea” och Mats Öbergs moogexcesser i samma låt är magiska. Lika magisk är det tuffa, inledande riffet i “Stand My Ground” och “Moontripper” är en rökare som kommer att göra publiken vild live. Även avspända, vackra “Fractions” där Norman hanterar sitar är oemotståndlig. Pyrola är en guldgruva av känslor som sjunker in i själen. Ibland går det fort, ibland tar det tid, men älskar man musik som oavbrutet växer och gror på djupet så gör man sig själv en otjänst om man inte köper Pyrola. En av Sveriges bästa plattor i modern (retro)tid.