Panic DHH – Panic Drives Human Herds

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Digital Hardcore Recordings, betyg: 0]

Första tanken när jag satte på den här plattan och hörde “Leader” var att detta är sountracket till ett kärnvapenkrig. Vi snackar alltså stenhård industrimusik här, vi snackar taggtråd, urskiljningslöst våld och konstmusik i sin mest brutala form. Här ges inget utrymme för vackra melodier, skönhet eller stillhet. När musiken lugnar ner sig blir den snarare än mer hotfull, ännu mörkare och blundar jag när jag lyssnar ser jag klaustrofobiska bilder från övergivna fabriker, deathrow och ångestladdade ögon som skriker i panik.
Samtidigt är musiken Panic DHH gör, på något absurt vis, både medryckande och högst fascinerande. Den väcker svårdefinierade instinkter och känns som att beskåda ett vilddjur som kämpar mot sin fångenskap med såväl sparkar som klor. En best som vill ut ur sin bur och det enda den har att ta till är sina fysiska krafter. Panic Drives Human Herds är definitivt en platta som lockar fram allsköns associationer och på det viset är musiken oerhört cinematisk. Lättillgänglig är den däremot inte och jag misstänker att Panic DHH har en relativt liten publik. Oljud, en rätt lågt mixad röst som skriker, rytmer som flammar upp och försvinner, hårda maskinljud och metalliska experiment ger knappast någon förstaplats på hitlistorna. Själv kommer jag garanterat att spela den här plattan igen, men inte blir det ofta.