Haggard – Eppur Si Muove

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, ((Drakkar/BMG), betyg: 0]

Kammarmusik, barock, opera, dödsmetall, folkmusik, medeltidsinstrument och texter på italienska, tyska, latin och engelska samsas inom tjugomannabandet Haggard. Det här episka verket handlar om den italienska 1500-tals filosofen och matematikern Galileo Galilei, så Haggard är inget band som undviker det pretentiösa och mäktiga direkt.
Alltfler grupper, speciellt inom hårdrocken, har under 90-talet börjat utforska progressiva landskap, men få har tagit det så långt som Haggard. På sätt och vis känns denna trend som i början av 70-talet då Gryphon, Gentle Giant och Banco Del Muttuo Soccorso rörde sig i ett liknande musikaliskt territorium. Skillnaden är att idag heter banden saker som Mars Volta, Ayreon, Opeth och Karmiakanic och det är till denna skara Haggard bör räknas.
Eppur Si Muove är en ofattbart jämn platta, utan vare sig toppar eller bottnar. En platta som man antingen älskar eller avskyr. En musikform som man troligtvis tar avstånd ifrån eller tar till sig hundraprocentigt, beroende på hur avancerat ens eget lyssnande är.
Själv älskar jag den utveckling som rör sig mot stora och ambitiösa verk, som inte väjer för musikjournalisternas kärlek till korta poplåtar och istället går sin egen väg. MTV och melodiradion må göra allt i sin makt för att tysta ihjäl den här genren, men Haggard har sin publik och den kommer att växa, speciellt med tanke på vilket mästerverk denna skiva är.
Sen må omvärldens trendnissar tycka vad de vill.