(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Irritum Records, betyg: 0]
Industri, oljud och experiment i en mörk blandning som varken känns spännande, medryckande, särskilt cinematisk eller uppfinningsrik. Istället är det mest tråkigt och ansträngande att höra på Worldwide Wasteland Terror och resultatet för min del är att jag blir lätt irriterad på sin höjd. Ingenting annat.
Det är möjligt att detta är genialiskt, men i så fall har jag missat poängen helt. Jag kan nämligen inte förstå nöjet eller meningen med att skapa en massa elektroniska oljud, spela in dessa och sedan ge ut dem på en cd. Förmodligen ska dessa excesser vara associationsskapande och måla upp bilder ifrån ett sönderfallande framtidssamhälle, men frågan är om någon orkar ta till sig det hela, då det bara i undantagsfall bjuds på melodier och fungerande rytmer? Mestadels låter Worldwide Wasteland Terror som ett pågående krig med dundrande smällar, kraschar, knallar och störande elektriskt sprakande. Ibland finns där en röst som gormar något ohörbart och ibland kommer det in en liten pianosnutt som i “Cut” eller “Eternal Despair” som för några minuter gör plattan uthärdlig. Som mest plågsamt blir det i “Madness Of This World” och “Dirty Business”. Den senare låter som när cd-spelaren hakar upp sig och som om någon samtidigt försöker ratta in en radiokanal i helvetet. Nej, trots upprepade lyssningar är och förblir detta skräp i min bok. Ni har blivit varnade!