Hultsfred – Lördag – Hultsfred 6

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

Lördag
23 000 personer blev det till slut som letade sig ner till de småländska skogarna. Och när folket packade sig hemåt på söndagmorgonen förklarade polisen att man var nöjd, det hade varit en av de lugnaste festivalerna på länge.
För egen del inleddes avslutningsdagen med en tripp till Atlantis, där de gamla punk-ikonerna Asta Kask visade att gammal är äldst.
Gruppen öppnade med att spela låten “Tv´n” och smälla av en rejäl bomb som fick fler än mig att hoppa till. Men varför slog man inte sönder Tv-apparaten som stod på scenen? Det hade varit passande.
Sedan brändes klassiker som “Inget ljus”, “Psykiskt Instabil” och “Ringhals brinner” av innan “AB Böna & be” avslutade giget. Asta må ha blivit gubbar, men de rockar fortfarande hårdare än de flesta yngre svenska punkband.
I Teaterladan (…ständigt denna Teaterlada…) hade Mattias Alkberg från Bear Quartet under tiden börjat lira låtar från sin soloskiva och jag gick dit i väntan på att Weeping Willows skulle beträda Hawaii. När jag såg Alkberg i vintras spelade han skramlig indie av finaste valör. Då fanns en intensitet och glöd som fick mig på fall direkt. På Hultsfred hade han tunnare ljud och den riktiga skärpan saknades. Och ett mellansnack som består av att han står tyst och kliar sig i huvudet är inget som imponerar på mig.
Så jag rusade iväg till stora scenen för en stunds storslagen melankoli. Jag vet inte hur många chanser jag gett Weeping Willows som live-akt. Förmodligen allt för många. Och varje gång har slutat i besvikelse.
Gruppen brukar aldrig spela de låtar jag vill höra, det låter segt och tråkigt och tar inte lång stund innan rastlösheten infinner sig. Denna gång öppnar man med två ballader och jag förstår att det blir samma visa som vanligt. Det blir tältet istället.
Lyckligtvis lyckas The Killers bota min besvikelse i Teaterladan några timmar senare. Bandet är ett löst sammanfogat kollektiv som lirar…ja, svängig musik helt enkelt. Mycket blås, schyssta rytmer och ett rackarns glatt humör. Medlemmarna kommer från bland annat Moneybrother, Weeping Willows och Dr Kosmos, dessutom brukar alltid ett gäng gästartister dyka upp. Denna kväll blir det bland andra Magnus Carlsson, Kajsa Grytt och Eye´n´ I. Jag hade tänkt att bara titta in en snabbis, men det svänger så furiöst att jag blir kvar till slutet.
Samtidigt spelar Broder Daniel som festivalens sista band på Hawaii och jag hinner få en glutt av dem också. Sveriges The Cure verkar inte riktigt laddade utan gör en medelmåttig spelning. Framförallt har ju bandet den stora svagheten att alla låtar låter likadant.
Det får bli en pommesbricka, en cider i öltältet och en snabbtitt på The Kid istället. Sedan väntar sovsäcken.