Hultsfred – Fredag – Hultsfred 5

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

Fredag
På öppningsdagen kändes programmet rätt tråkigt, men på fredagen bjöds flera akter som fick munnen att vattnas. Ska jag vara helt ärlig var väl fotbollsmatchen mot Italien det jag mest av allt såg fram mot.
Hade tänkt att öppna dagen med Göteborgs egen indiecrooner Jens Lekman, men borde förstått redan på förhand att om det finns “Mission: Impossible” så var detta definitivt ett av dem. Att vara pigg och nyter 12.30 en fredagsmorgon i Hultsfred är inget annat än överoptimistiskt önsketänkande.
En dryg timme senare, efter gymping, frukost och återställare, var formen dock på topp och målet var Avsmak på Stora Dansbanan (se separat recension). Hann titta in en snabbis i Teaterladan före och få en glimt av brittiska Ash som stod och manglade trevlig indie. Exakt samtidigt började även Lisa Miskovsky åka snowboard…äh, förlåt…spela gitarr på Pampas-scenen.
Jag såg Lisa Miskovsky i Linköpings Konserthus i vintras. Då var hon sövande tråkig fram till slutet med “Alright” och en cover på The Cures “Friday, I´m in love”. Dessa var dock riktigt vassa och hade ett drag och en intensitet som nästan förlät resten av den intetsägande showen.
På Hultsfredsfestivalen gör hon en mer avskalad spelning och det mest spännande som händer är när hon kör “Lady Stardust” på slutet. Mellansnacket är torftigt, musiken fullkomligt harmlös och hela Lisa Miskovskys framtoning får mig att efterlysa en variant på “Extreme makeover” där man gör om rockstjärnor helt och hållet.
Framåt kvällen kommer allt på en gång: fotboll, Sahara Hotnights, Sugarflum Fairy och The Solution. Det är som jag alltid sagt: det räcker inte med att bara gå på EN festival för att se det man vill se, det krävs minst tre stycken.
Så jag valde bort Sugarplum Fairy som jag visste skulle spela på fler ställen i sommar. Nu hade jag ändå sådan tur att jag fick en ny chans på lördagen när bandet gjorde en opluggad spelning på Aftonbladets lastbilsflak.
Bandet öppnade med de två dunderdängorna “(And please) stay young” och “Sensation” från vårens EP. Visserligen var det bara en akustisk spelning med gitarr, bas och rythminstrument men låtarnas själ och styrka försvinner inte bara för att man kopplar ur elen. För den som inte vet så innehåller Sugarplum Fairy två lillebrorsor till Gustav Norén i Mando Diao (vad gör den gruppen förresten?) och musikstilen är liknande: 60-talsosande pop/rock.
Mycket bra trots det enkla formatet. Och Norén-bröderna är ruggigt snygga i sina skinnjackor och svarta polotröjor.
Nåväl, i pausen i fotbollsmatchen sprang jag bort till Teaterladan och hann få en glimt av Hellacopters-Nicke Anderssons nya projekt – The Solution. Nicke har gjort ett avbrott från hårdrocken (och gitarren, han spelar trummor här) och börjat utforska 60-talets soulmusik istället. “My mojo ain´t working nomore” sjunger kompanjonen Scott Morgan och det svänger infernaliskt.
När Zlatan klackat in slutresultatet i matchen står Sahara Hotnights beredda på Hawaiiscenen för att fortsätta partystämningen. I bagaget har de nya plattan “Kiss and tell” som är bättre än ni begriper. Gruppen har övergett den hårdaste punkattacken från “C´mon let´s pretend” och “Jennie Bomb” och blivit svängigare, poppigare, sexigare, mer varierade och betydligt intressantare. Live är skillnaden inte lika tydlig, öppningen med nya låtarna “Mind over matter” och “Hot night crash” är laddad med energi, men bjuder dessutom på en finess och ett sväng som bandet saknat tidigare. Och Maria Andersson vid mikrofonen har gått från gapig tonårsrulta till riktig rockstjärna med utstrålning och sex appeal.