mind.in.a.box – Lost Alone

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)

[album, Dependent, betyg: 0]

Någon som undrar vad som kommer efter futurepop, sytnhtechno eller aerobicsynth? Någon som undrar vilka som kan slå upp nya hål i väggarna att ta sig fram genom nu när VNV Nation slår sig trötta i en återvändsgränd? Någon som undrar hur Interlace skulle kunna låta i danstappning? Eller hur Manson skulle kunna låta om han blev tvättäkta synthnisse?

Jag har ingen aning, jag har inga svar på frågorna, men när jag lyssnar på mind.in.a.box tror jag mig vara svaren på spåret. Eller rättare, Svaret på spåret. För detta är så mäktigt häftigt, fel och konstigt på en och samma gång. Skitigt och kliniskt, becksvart och hoppfullt, dansant och omöjligt på en och samma gång, När jag sitter med lurarna på och lyssnar på mind.in.a.box beskrivningar av ensamhet, ödslighet och besvikelse faller jag nästan i koma av välbehag. Ändå finns där ett hopp, det finns kärlek. Men till vem? Eller vad? Vem, eller vad, är det som känner sådan förtvivlan?

Traditionellt snäll synthpop blandas med tunga brutala ljudmattor, sången rinner genom olika filter och ger intryck av att hela familjen Addams bjudits att sjunga på varsitt spår. Upptempo och nertempo, ljus och mörker, allt blandas, flyter ihop och stelnar till helt nya upplevelser.

Att beskriva “Lost Alone” känns egentligen omöjligt. Det rör sig om en totalupplevelse. Om en förstahandsupplevelse. Om en sorts sensation. Om lyckan att för en timme få svepas ut i den mörka, kalla men ändå glittrande elektroniska världsrymden.

Säga vad man vill, men det var länge sedan jag blev så pirrig i magen av en skiva. Jag hoppas att ni som läser detta vågar ge den en chans och inte bara snabbt avfärda den som ännu en skiva menlös dunka-dunka-synth. “Lost Alone” är mer än så. “Lost Alone” får en mäktigt stark fyra! Testa själv!