Echobrain – Glean

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Surfdog-Chophouse Rec/PLAYGROUND MUSIC, betyg: 0]

Den gamle Metallica-basisten Jason Newstedt är inte med på Echobrains andra fullängdare, mer än som producent, men det gör inget. Bandet klarar sig utmärkt ändå. Glean är ingen direkt platta. Den kräver upprepade spelningar och en viss koncentration för att fastna ordentligt. Inte för att den är svår, men för att den är mångfasetterad. Personligen gillar jag sådant. Skivor som sitter efter en genomspelning kan vara hur bra som helst, men risken att man tröttnar på dem snabbt blir desto större.
Glean innefattar drag av grunge, inte minst i sången och de tyngre gitarriffen, men också väldigt vackra passager och låtar som närmast kan beskrivas som psykedeliska. Genomgående är detta en väldigt lugn och tillbakalutad, närmast flummig platta. Inte konstigt således att 60-talspop, en lätt progkänsla, stämsång samt jazzvibbar samsas på samma cd.
Dylan Donkin och Andrew Gomez sköter, förutom sång och keyboards, även gitarrerna. Oavsett om de lirar akustiska- eller elgitarrer lyckas de skapa såväl vackra som rätt märkliga melodier och mycket av gruppens egensinne och sound beror på dessa herrar. Ljudbilden är varm, mjuk och lockande som en solig skogsglänta. En platta för såväl fans av Porcupine Tree som unga alternativrockare och de som diggar den mer knarkiga 60- och tidiga 70-talsmusiken.

Om Webbmaster

Kolla även

In Atlas – Where the Wildflowers Grow

Vad sägs om smart och modern elektronisk pop med vissa influenser från Dubstar och Zola …