Sista Mannen På Jorden – Lost Tapes – Paleontologi

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)

[album, Energy Rekords, betyg: 0]

Välkomna till en utställning baserad på en utgrävning i Eddie Bengtssons ljudarkiv. Här har hemligheter med upp till 20 år på nacken legat väl gömda och glömda, hemligheter som nu allmänheten slutligen får ta del av. Och dess äkthet går inte att ta miste på, vilken Bengtssonsk-kännare som helst hör direkt vem upphovsmannen är. Till och med coverversionerna på Cheap Trick och A Flock Of Seaguls har fått kostymer som gör dem lätta att misstolka som SMPJ original.

Det är bara att erkänna direkt: det här är en skiva som gör allt för att göra mig lycklig. Blippblopp i skånsk världsklass med rymdtema kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Dessutom får “Lost Tapes” mig att revidera min uppfattning om SMPJ. Tidigare har jag ansett gruppen genomgå en stadig kvalitetshöjning för varje album, från smått trevande “Först I Rymden” fram till strålande “OK, OK, OK”. Men nu inser jag att dom alltid varit lika bra, utan några egentliga svackor, och det är väl sådana omvälvande sensationer en lyckad arkeologisk undersökning skall leda fram till.

Nu är nog sanningen den att mycket av materialet på “Lost Tapes” lika väl skulle kunnat hamna på en Page- eller S.P.O.C.K-skiva, men av olika skäl istället hamnade i SMPJ arkivet. Men sådant är mer kuriosa, och av mindre vikt så länge det rör sig bra musik. Och vem kan annat än få glädjetårar i ögonen till tonerna av spår som “Pilot”, “Radiofyren” eller “Euroshima” vilka tycks härstamma från 80-talet? Med andra ord ÄKTA retro!

Avslutningsvis dyker mästerliga “Luft” upp – i fransk tappning. I synthsvängen är dealen “om du mixar min så mixar jag din” mer regel än undantag vid mixuppdrag, och “L’air” är således resultatet av ett sådant samarbete med franska gruppen Celluoide. Fast i det här fallet är det väl egentligen mer en cover än en mix.

Och betyget blir en självklar fyra. En klart lysande sådan.