Suicide Commando – Blod, svett och tårar

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Micael Sandén)

Tillsammans med sitt band Suicide Commando har de länge förgyllt vardagen för alla anhängare av elak minimalistisk EBM och ingen av dessa lär bli besviken på Axis of evil. Zero fick en kort pratstund med huvudmannen bakom Suicide Commando, Johan Van Roy.

Ett nytt album med riktigt bra emottagande från alla läger.
– Det känns riktigt skönt! Det gick åt en hel del blod, svett och tårar att göra det nya albumet, både då jag skrev musiken och då det spelades in. Så jag är mycket nöjd med resultatet, både hur skivan låter och hur den har tagits emot.

Hur går det till när du gör musik?
– Svårt att säga hur jag går till väga. Generellt sett kan man säga att jag börjar med att experimentera på synten, vilket oftast leder fram till ett sequencer-avsnitt eller ett trumkomp. Utifrån det så utvecklas resten av låten. Jag har i princip aldrig några tankar eller känslor när jag börjar med låten. Musik för mig handlar om spontanitet, så musikskapande är en väldigt spontan händelse för mig. Jag kan inte skriva på beställning, det kommer rakt från magen eller hjärtat!

– Känslorna kommer främst till utlopp i texterna, men då blir det desto mer. Sätt på TV:n eller öppna en dagstidning och du får all inspiration du behöver… mord, övergrepp mot barn, krig, våld, förtryck, självmord, religion… allt finns där och vi konsumerar dessa nyheter i vardagen, precis som vi äter vår favoritchoklad. Jag blir arg när jag ser människor kring mig som inte bryr sig och ser på dessa hemskheter som underhållning. Genom mina texter försöker jag öppna folkets ögon och visa dem hur vi sakta men säkert förstör vår egen värld.

Suicide Commandos första platta kom redan 1994 men långt tidigare än det fanns musiken i Johan Van Roys liv.
– Under åttiotalet upptäckte jag band som Front 242, The Klinik och Skinny Puppy och de gjorde alla ett stort intryck på mig. Detta ledde till slut att jag började göra musik och kallade projektet Suicide Commando och resten är väl historia.

Under hösten genomförde ni en turné i Tyskland med bl.a. svenska Interlace. Hur gick turnén?
– Turnén gick riktigt bra! Vi fick mycket positiv respons från både publik och press. Utan tvekan den bästa turnén jag gjort! Vi spenderade en hel del pengar och kraft under förberedelserna inför turnén så vi är alla mycket glada över att det blev den succé det blev. Att vi dessutom spelade med Interlace och Tactical Sekt gjorde ju inte det hela sämre. På scen är de, Interlace, ganska ondskefulla och skrämmande men privat är de hur trevliga som helst.

Ni var nyligen i Sverige för andra gången. Vad tycker du om att spela i Sverige?
– Jag har många fina minnen från Sverige från detta och vårt tidigare besök i Sverige då vi spelade i Stockholm. Det var verkligen roligt att få komma tillbaks till Sverige igen och träffa de svenska fansen och vännerna!

Ni har gjort ganska många spelningar över åren. Är det fortfarande lika roligt?
– Jag älskar att stå på scenen, jag älskar kontakten och responsen från publiken. Jag vill att publiken ska vara en del av konserten, inte bara stå en bit ifrån och titta. Därför hamnar jag ofta bland publiken, skrikande tillsammans med dem. På scen är jag en helt annan person, normalt är jag tyst och blyg, men på scen förändras jag. Min musik och att framträda live med den är ett sätt för mig att få utlopp för min frustration och aggression. Vi har hittills gjort någonstans mellan 120 och 130 spelningar och vi har inga planer på att sluta!