The April Tears – Sammanfattar karriären och tar död på ryktena om att de ska lägga av

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Sven Eklöv)

The April Tears släppte nyligen en samlingen Half-Closed Eyes, Imperfect Kisses där de samlat en del tidigare outgivet material. Releasefesten för skivan vilken förövrigt är utgiven av Dead Frog Records hölls i samband med senaste Ultrachrome där bandet även gjorde sin första spelning på två år. Vilket åtminstone för undertecknad var en av de bästa gigen jag sett på Debaser.

I samband med releasen bad Zero bandets sångare och gitarrist Andreas Jismark att berätta lite om låtarna på samlingen och om det fanns någon sanning i ryktet att bandets tänkte lägga av.

Zero: Ni gjorde nyligen ett bejublat framträdande på Debaser, vilket var eran första spelning på två år. Men enligt vissa rykten var det också den sista spelningen ni gjorde. Ligger det någon sanning i de ryktena?

Andreas: April Tears har sedan över ett år tillbaka parallellt med den skiva som släpps nu jobbat med en helt ny skiva Xoo Vanilla och kommer att ändra på strukturerna för bandet live, men framförallt utmanar vi oss själva i studion. Det är en dröm som vi närt länge att samarbeta med många olika musiker och vokalister.

Huruvida Debaser var det sista bandet någonsin gjorde med den nuvarande strukturen låter jag vara osagt. Men jag tycker det var en lämplig avslutning om så var fallet. Det var underbart att stå med det gänget på scen igen. Hela Halfclosed eyes grejen handlar mest om att göra ett snyggt bokslut egentligen. Ett bokslut på April Tears 91-04. Men fan, vi är fortfarande relativt unga och hungriga, vi har mycket ogjort kvar!

Zero: På Half-Closes Eyes Imperfect Kisses har ni samlat tidigare outgivet material. Och eftersom det skulle vara kul att få höra lite om låtarna tänkte jag be dig beskriva varje låt.

Little Baby Is Coming:

Andreas Tänkt B-sida till Heart Shut Down singel 1997. Stektes. Men när vi lyssnade några år senare kändes den roligare. Det är en av mycket få låtar jag skrivit tillsammans med Jimmy. Hans prägel är ju tydlig på låten, tycker jag. Hörs att det lyssnades en del på “big beats” vid tillverkandet av låten…

Some Delight In Store

Andreas En liten poplåt som jag alltid varit svag för. Vi har många sådana här låtar från tiden på 90talet. Trummaskin, lätta gitarrer, syntpop, lite disco och en poprefräng.

Eyes Cold Kisses

Andreas Vårt rock-epos, tillika vår nya singel. En på många sätt briljant låt även om jag kan tycka att studioproduktionen av Ilbert alltid känts något för lättviktig i trycket.

Cat

Andreas En låt som radikalt förändrades i studion. Från ett stenhårt Reznorsound i ett ackord till en typ av ballad. Vi spelade in den, precis som många andra på plattan, i PUK studion i Danmark. Den här låten skrev jag om på en flygel som Elton John lämnat kvar. Bredvid flygeln fanns ett lager med gamla mastertapes. Bland annat Sister Of Mercys “Vision Thing” och Depeche Modes “Music For The Masses”. Ibland ångrar jag att jag inte smugglade med mig dem hem. Jag fattar fortfarande inte vad fan alla dessa tapes skräpade där för. Jag svär att det var lätt 60 Sistersmasters där inne. Vad höll de på med egentligen?

Boy In A Mess

Andreas Meshs favorit. Vi spelade in den i deras studio i Bristol, men vi blev aldrig riktigt nöjda så vi gjorde om den när vi kom hem. Mesh är verkligen hyggliga prickar och gjorde mycket fint för April Tears sound 97-98, men det gick långsamt när de jobbade och det har vi aldrig gillat. Kan låta ofattbart från ett band som släppt tre album på 13 år, men så har vi haft ett hejdundrande oflyt också.

Clean Dirty

Andreas En favorit. En jävligt bra låt som aldrig belönades med en bra produktion. Det är synd, men man hör ändå att det är en cool sång. ElektroBlues!

Electric Angel

Andreas Samma här. Egentligen en av våra bästa refränger som slösades bort i en allt för mesig version. Men men…Man kan nog bli glad av detta ändå.

Just For A While

Andreas Också PUK. Jag var helt på det klara att det skulle bli en Jesus & Mary Chain låt, men nånstans på vägen ruinerade producenten soundet och istället låter det som det inte är någon bas med. Svårt Depecheinfluerat break i mitten, men det är aldrig fel det heller så länge som det låter så här. Det är f.ö. en grej som en del missuppfattat med April Tears. Vi har alltid, helt medvetet, plockat in helt uppenbara influenser. Vi har inte gjort något för att dölja det. Tvärtom. Det är en hyllning. Därför blir man lite sjösjuk när man ibland läser om vilka fula stölder man gjort. Jaha. Varför är det fult? Varför kan inte rockband, precis som Hiphoppare integrera sånt?

Charlot

Andreas Jadu… Ett outtake från “Cellarbird” 1994. Gulligt. Ett ungt band.. En billig trummaskin.. Poesie Noire “Love is Colder Than Death”…Pop.

Blue Girl’s Beach

Andreas Vår Betty Blue låt. En av världens bästa filmer och vår hyllning till den, togs med på plattan nu enbart för Saras underbara skrik i mitten av låten.

Tease Me

Andreas Här måste jag säga att slutet på låten är jag oerhört nöjd med. Det är egentligen för mycket körer och crescendo, men det låter bra ändå. Det här är väl heller ingen låt som Depeche Mode-fans föraktar direkt heller antar jag…he he… Det låter ju onekligen en del Martin Gore om detta. Men så är det ju en av världens mest egensinniga och bästa låtskrivare vi pratar om också. Mera traditionella rockband får ju inte hälften av den skit bara för de spelar enligt Beatles, Stones och Dylans strukturer.

Lost In My Dreams

Andreas Sara var 15 år när hon sjöng in detta. Vi var ett band med stora drömmar, stora förväntningar stora förhoppningar. Jag skrek av glädje när ett skivbolag ringde och ville signa oss 1991. Problemet var bara att vi knappt kunde spela, än mindre föra oss någorlunda trovärdigt, vår ålder var 14-17 år. Alltså gick det åt helvete fullständigt när vi åkte till studion och spelade in. Bara det är en historia i hästväg. En av tusen…