Blindside – About a Burning Fire

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Henrik Nyström)

[album, Elektra, betyg: 0]

När Stockholskvartetten Blindside kommer på tal så är det sällan deras musik som diskuteras. Det lär vara aningen frustrerande att deras kristna tro och vänskapen med världsstjärnorna i P.O.D verkar vara mer intressant än musiken de skapar. Men dessa kristna gossar gör faktiskt annat än att spela pingis med sina amerikanska kompisar på fritiden.

Förra albumet “Silence”gavs, liksom detta ut på Elektra och var ett stort, amerikaniserat steg från föregående “A Thought Crushed My Mind” och processen att sudda ut de ursprungliga hardcore-färgerna var därmed i full gång. På “About a Burning Fire” tar de steget fullt ut och avslutar det påbörjade projektet. Influenserna av band som Refused är numera helt ersatta av polerad och professionell radiometal

I allt det slätstrukna finns det dock små taggar som sticker ut. Refrängen i “All Of Us” har en smittande effekt och att insomnade Smashing Pumpkins frontman Billy Corgan’s gästspelar på “Hooray, It’s L.A.” imponerar. Inte för att det går att urskilja några karakteristiska drag av honom utan mest för att han står på pappret helt enkelt.

Christian Lindskogs sångröst passar musikstilen perfekt och på ett obesvärat sätt pendlar han mellan plågade vrål och stillsam sång. Det hjälper emellertid inte det tunna låtmaterialet i längden och det mesta faller i slutändan platt, Lindskogs skrik till trots.

Att blanda knätofsar och populärmusik har tidigare visat sig vara en dödlig kombination i form av både Dia Psalma och Nordman. Därför ryggar jag tillbaka inför de hejdlösa pretentionerna i den svensk/engelska balladen “Shekina” där en svensk (?) rövardotter ylar i kapp med distorderade gitarrer, fioler och didgeridoo. Som ni säkert listat ut är detta en rent regelvidrig kombination som var dömd att misslyckas redan i planeringsstadiet.

Bandet får ursäkta mina fördomar och ta detta med en nypa salt men rockstjärnor ska banne mig inte kliva upp i ottan på söndagar för att ta på sig finkostymen och stressa i väg till kyrkan. De ska ligga bakfulla och halvt medvetslösa på ett hotellrum i en för dem, okänd stad. De ska dricka Jack Daniel’s och ha en storbystad blondin på var sin sida om sängen. De ska skriva låtar om deras trasiga liv och spilla ut sina pulvriserade hjärtan i toner.

Vad hände med den gamla skolan?