Oneida – Secret Wars

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Henrik Nyström)

[album, Rouh Trade Records/Border, betyg: 0]

Den amerikanska trions föregående album har varit allt annat än lätta att handskas med och “Secret Wars” är inget undantag. Bandet har på sina fem album pendlat mellan påfrestande oväsen och musikalisk genialitet fler gånger än George Bush hunnit säga “Weapons of mass destruction”. Den hårfina gränsen är märkvärdigt tydlig när de monotona dragen gång på gång växlar mellan ren tortyr och briljans.

Oneida visar framfötterna direkt när öppnande “Treasure Plane” exploderar en rakt upp i ansiktet i samma stund som pekfingret lämnar playknappen. Den harmoniska stämsången trasas sönder i ett skönt malande maskineri av elektronik och dissonanta toner. Övertygelsen fortsätter sedan i samma anda i “Caesar’s Column” och i de inledande och glödande tio minuterna visar New York-bandet verkligen vad de är kapabla till.

Därefter kommer då den väntade men väldigt frustrerande helomvändningen. I “Capt. BO Dignifies the Allegations with a Response” och “$50 Tea” blir de antingen för smarta eller för övermodiga för sin egen konsts skull, döm själva. Med bångstyriga komp och en direkt hysterisk monotoni kör de hänsynslöst över oss med något som musikaliskt sett liknar en trimmad ångvält. De vimsiga laboratorieråttorna till kompositioner pressar fram kalla svettpärlor ur varenda por samtidigt som man känner håret anta en allt gråare ton.

En Sydafrikansk vän använde sig ofta av det inhemska ordspråket (osäker på stavningen) “Myne kop is warm” vars innebörd betyder något i stil med att huvudet kokar av alla tankar. Överanalyserandet och ältandet tar en allt längre från tankens ursprungliga form, vilket kan vara farligt. Det finns något liknande i Oneida’s behandling av sina låtar när de emellanåt förvandlar dem till tonsatta provrör. Trots att deras brainstormande ofta är fruktbart så är den 14 minuter långa och instrumentala psykadelian i avslutande “Changes In The City” i det närmaste outhärdlig och på mina bara knän ber jag om nåd.

Som sagt, genialt men stundvis väldigt psyskiskt påfrestande.