Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)
[album, Virgin, betyg: 0]
Den nya fullängdaren från Air börjar mycket lovande. Både “Venus” och “Run” är utsökt sensuella poplåtar. De låter ungefär som ett fiktivt samarbete mellan Brian Eno och Serge Gainsbourg och är mer eller mindre oemotståndliga i all sin enkelhet. “Cherry Blossom Girl” är i sin tur nästan kusligt vacker när flöjterna läggs ovanpå synthmattorna. Den fluffiga popen framkallar en underbar känsla av att vara viktlös och sväva omkring i en vacker fantasivärld…
Tyvärr tappar Talkie Walkie kvalitet efter den formidabla öppningen. Även om resten av plattan är behaglig, tillför den inget nytt till gruppens produktion. Poplåtarna håller inte riktigt samma klass som de på Moon Safari. De instrumentala spåren är inte lika rogivande och sköna som de på The Virgin Suicides. Skivan saknar även den kreativa lekfullhet som genomsyrade 10, 000 Hz.
Airs baguetteformade rymdraket når alltså inte riktigt samma höjder som på de tidigare alstren. Jag får känslan av att de har ansträngt sig för mycket att låta “klassiska” efter den experimentella och missförstådda föregångaren 10,000 Hz. Resultatet blir en angenäm men allt för välpolerad platta. Talkie Walkie är aningen för soft och kanterna är i rundaste laget…
Nicolas Godin och Jean-Benoit Dunckel är dock alldeles för begåvade för att göra en ointressant platta. Det är en trivsam resa de bjuder på och jag känner mig väl till mods efteråt. Betyget blir en riktigt stark 3:a och skivan rekommenderas till alla som uppskattat deras tidigare rymdfärder.
