(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Stefan Albinsson)
[album, Boredom Product, betyg: 0]
När jag första gången hörde Celluloide tyckte jag deras 80-talssound stod för något nytt och fräscht. Retro-popen hade åter väckts till liv. Ett album senare står bandet fortfarande på samma ruta och stampar.
Det som lät så bra på förra cd´n “Naive Heart” har försvunnit helt. På nya “Words Once Said” känns som bandet har tappat gnistan totalt. Jag menar, man måst ju i alla fall försöka att låta engagerad. Faktum är att Celluloide låter totalt oengagerade. Ett bra exempel som visar bandets trista inställning är “Show me the Way”. En hit som försvinner i tomma intet. Faktum är att detta löper som en röd tråd genom hela plattan, bra låtar som inte når upp till den standard de skulle kunna hålla.
Det finns absolut potential i bandet men när de inte anstränger sig för att locka fram det bästa ur sin musik, kan man inte annat än bli besviken.