Patrick Wolf – Lycantrophy

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Andreas Wiss)

[album, Faith + Industry / Border, betyg: -]

Nittonåriga irländaren Patrick Wolf har titulerats som musikaliskt underbarn av NME. Lycantrophy är resultatet av unge herr Wolfs låtskrivande sedan åtta år tillbaka; han började alltså med att skriva musik redan som elvaåring. Soundet är i det närmaste unikt; leklysten analogelectronica mixas med folkmusikdoftande stråkar, dragspel och akustiska gitarrer. Texterna är personliga, små sagoliknande berättelser som handlar om svek, en hård omvärld och en stark rädsla för att bli vuxen.

Lycantrophy är en ojämn skiva, men inte, som man måhända kan tro, ljud- eller innehållsmässigt, utan snarare kvalitetsmässigt. I “Demolition” påminner Patrick nästan om en nittonårig Martin Gore med en mycket vacker, stämningsfull och utlämnande ballad. Några andra spår låter snarare som naiva och tafatta Aphex Twin-aktiga electroförsök.
Det är faktiskt ganska tydligt att dessa alster skrevs av en småpretentiös tonåring, underbarnsepitetet han fått kan ses som lite väl drastiskt och oförtjänt. Patrick Wolf är dock en duktig musiker och låtskrivare för sin ålder och saknar inte potential. Lycantrophy är en lovande start på karriären.

Titeln till trots förvandlas Patrick aldrig till någon riktig varulv. Det närmaste han kommer är att titt som tätt utstöta några småylanden i bakgrunden. Nästa Patrick Wolf-album kan bli riktigt intressant, bara det blir jämnare, mognare och inte tar åtta år att slutföra.