(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Pelle Olofsson)
[album, Dolores Recordings / Virgin, betyg: -]
Broder Daniel låter fortfarande väldigt mycket Broder Daniel. Men de låter inte lika mycket Broder Daniel som de brukar. Ensträngsgitarrslingorna, marschtrummorna och de monotona körerna finns dock kvar. Den största förändringen är Henrik Berggrens sång, på gott och på ont. En sångpedagog skulle antagligen hävda att han äntligen har lärt sig sjunga, vilket i mina öron inte är någon katastrof. Karln har fortfarande en av landets mest personliga stämmor, trots avsaknaden av hans patenterade ’Oh-Yeah’, ’Yes’ och ’No’.
Texterna har teman som känns bekanta vid det här laget. De handlar om utanförskap, att samhället är kallt, ytligt och falskt, och såklart en del om romantik. Broder Daniel har precis som på förra skivan Broder Daniel Forever producerat tillsammans med Mattias Glavå och det är också Forever som är Cruel Towns närmaste släkting. Låtmaterialet är starkt förutom ett par undantag (“Dark Star”, “Dump For Broken Dreams”) och om hela skivan hade hållit samma höga kvalité som inledande “Cruel Town”, “Shoreline” och “When We Were Winning” hade den varit en fullpoängare.