Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)
[ep, XIII Bis Records, betyg: -]
Marc Almond verkar vara lyckligt ovetande om det svenska honnörsordet “lagom”. Hans soloalbum har istället varit glamorösa bortom allt förnuft, späckade med ultrakitschig gaypop och makalöst melodramatiska ballader. Med tanke på denna förkärlek för pompa, ståt och dekadens är det föga förvånande att han nu begett sig till Ryssland för att spela in ett “östromantiskt album”. EP:n Gone But Not Forgotten är ett första smakprov från dessa inspelningar.
Trots medverkan från en rysk kör imponerar dock inte titelspåret nämnvärt. Det är en medelmåttlig ballad som snarare leder tankarna till Erasure eller melodifestivalen än den ryska tundran. Andra låten, “Gosudariunia”, är emellertid mycket bra. Ackompanjerad av akustisk gitarr och dragspel gör Almond en förträfflig tolkning av östeuropeiskt vemod. De övriga låtarna på EP:n är liveinspelningar från en konserthall i Moskva. Om man bortser från den dåliga ljudkvaliteten låter det mycket lovande. Almonds fylliga röst passar perfekt till det sorgsna dragspelskompet och det är fascinerande att höra honom växla mellan engelska och ryska. Han lyckas faktiskt för ett ögonblick bli den moderne Jaques Brel han så länge strävat efter.
Den kommande fullängdaren Heart On Snow kan alltså bli riktigt bra. Förutsättningen är dock att Almond vågar prioritera Vladimir Vysotskij framför Vince Clarke. Gör han det förtjänar projektet verkligen uppmärksamhet. Att tolka ryska folksånger istället för att satsa på electroclash eller 80-talsnostalgi är både modigt och underbart otrendigt. Efter mängder av stolpskott och totalmissar kanske Marc åter har hittat ett fungerande koncept? I vilket fall som hoppas jag att han aldrig lär sig måttlighet eller sunt förnuft. Om man sållar bort de värsta sliskigheterna är han nämligen en lysande underhållande i all sin extravagans.
