(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)
[album, Warp, betyg: -]
LFO räknas välförtjänt som en av de mest inflytelserika technogrupperna någonsin. Efter de båda mästerverken “Frequencies” (1991) och “Advance” (1996) har det dock varit tyst kring bandet. Frontmannen Mark Bell har ägnat de senaste åren åt att producera och remixa andra artister, bl a Björk och Depeche Mode. Men med “Sheath” är duon från Sheffield tillbaka i gammal god form. Precis som på de tidigare plattorna så handlar det om ett kristallklart, iskallt och minimalistiskt sound. Hårda danslåtar som förtjänstfullt varvas med stillsamma, spröda kompositioner. Av de snabbare spåren så utmärker sig “Freak” och “Snot” mest positivt. Den förstnämnda leder tankarna till Leftfield och den senare har en basgång som hade kunnat göra Nitzer Ebb avundsjuka. Bland de lugnare spåren imponerar i sin tur “Blown” och “Premacy” lika mycket. Det är lika vackert och rogivande som Aphex Twin och Future Sound of London i sina bästa stunder! På plattans minuskonto måste dock en viss monotoni och fantasilöshet noteras. Vidare känns det faktiskt som om LFO har stagnerat något. Om man redan äger “Advance” tillför egentligen inte “Sheath”speciellt mycket… Hur som helst rekommenderas skivan till alla vänner av “intelligent techno”. 80-talsfantaster med förkärlek för glada melodier bör dock närma sig produkten med största försiktighet…