Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Henrik Nyström)
[album, NONS/Border, betyg: -]
Det kan inte vara lätt att heta Ola Klüft. Vid sin ringa ålder verkar han ha fått sitt blödiga hjärta pulvriserat och stampat på fler än en gång. Med få undantag innehåller låtarna hjärtekross och ensamhet i olika former där tyngdpunkten givetvis ligger på de förbaskade tjejerna(eller kan det verkligen vara samma taskiga flicksnärta?) och allt djävulskap de ställer till med.Inte konstigt att karln(?) låter ledsen när han bölar i “Nothing Like You And I”, ett av de starkare spåren:
“I’m having trouble sleeping
You’re jumping in my bed
Twisting in my head
Leave me
I’m having trouble breathing
You’re sitting on my chest
I sure could use the rest
Leave me”
Skulle gärna vilja fortsätta, men frågan är om ni orkar?, Ni förstår nog vad det handlar om ändå.
Precis som på förra albumet, “From Nothing To One” är musiken snurrad runt Olas starka men smått ensidiga röst.
Vackert och minimalistiskt pompösa ljudbilder vaggar sakta förbi på i ständig 4/4-takt.
Har absolut inget emot svårmod och melankoli, men den här gången känns det för sterilt och aningen hemtrevligt. Med låtar som “The Night” och “My Hometown” från debutalbumet i bagaget kanske förväntningarna var satta lite väl högt den här gången.
Det finns absolut spår som är bra, riktigt bra på “Let There Be Morning”, singeln “Sway” och den vackra duetten “Pills” som Ola sjunger tillsammans med Sara Isaksson är fina, men det hindrar tyvärr inte tristessen från att komma krypande ganska snart.
