Loso – Internationell karriär på gång för thai-artisten?

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

Jag har försökt förklara för kompisar, men det är ingen som fattar. Att rockbandet Loso spelar för några hundra människor på Münchenbryggeriet i Stockholm är så stort – och knäppt – att det inte går att beskriva.

Loso är Thailands största rockband och säljer mellan 1,5 och 2 miljoner exemplar av varje skiva i sitt hemland. Man fyller fotbollsarenor och har sån stjärnstatus att medlemmarna omöjligt kan gå omkring på gatorna som vanligt folk. Jag har letat jämförelser och det närmsta jag kommit är om Per Gessle skulle åka till Phuket för att lira för ett gäng svenska turister.
Det är den 7:e september 2003 och Stockholm visar sig från sin allra soligaste sida. Klockan är runt två på eftermiddagen och jag och fotografen är på väg ut till Grand Hotel i Saltsjöbaden för att intervjua Sek, sångaren och frontfiguren i Loso.
Kvällen innan har Sek och hans band lirat på Münchenbryggeriet i Stockholm (se recension), om en stund ska han iväg för att hoppa på ett flygplan men först har han lovat mig en intervju.
Vi väntar i en sal en våning upp på hotellet. Så småningom dyker Sek upp, han är klädd i jeans och t-shirt. Ansiktet är täckt av ett par stora svarta solglasögon och hans mörka hårsvall sitter som en pälsmössa på huvudet. Vi tar i hand och han säger “Hello”. Jag svarar: “Sawadee khrap” och möts av ett leende. Men det räcker inte att kunna säga “Phoot thai nid noi”, så vi övergår till engelska.
Jag får veta att Sek bor halva året i London och andra halvan i Thailand. Han ska snart tillbaka till sitt hemland och turnera, som det ser ut nu kommer han att åka runt och spela mellan oktober och december. Men Loso kommer inte riktigt se ut som vi är vana vid.
De gamla medlemmarna Pirut och Yai är inte längre med, utan har ett nytt band på gång. Efter 7 år och 600 spelningar har Loso delat på sig och är numera Seks soloprojekt. Namnet Loso behåller han dock, det är ju trots allt Sek som var låtskrivare och frontfigur för Loso. På spelningen kvällen innan hade han plockat in musikerna Eddie och Eric och det gick efter omständigheterna ganska väl.
— Jag är lite besviken för vi hade bara hunnit repa två gånger före spelningen. Det gick okej, det var ingen dålig spelning men vi kunde gjort det bättre, säger Sek.
Även om han inte var riktigt nöjd med förberedelserna så blev det ändå en lyckad konsert. Det var bra ljud och bra publikrespons.
–Fantastiskt. Vi hade bra utrustning och bra ljud. Firman som skötte det gjorde ett strålande jobb.
Sek kommer från staden Nakhon Ratchasima (Khorat) nordöst om Bangkok. Han växte upp under ganska fattiga förhållanden och namnet Loso (från orden Low Society) tog han för att visa att man kan lyckas även om man kommer från en fattig bakgrund.
Innan Sek blev rockstjärna var han elektriker. Han skickade runt demoinspelningar och två bolag nappade och hörde av sig – samma dag. Idag ligger han på More music/Grammy och säljer runt två miljoner exemplar av varje skiva. I våras kom den senaste, som var den första i eget namn.
Eventuellt kan det bli en internationell popkarriär för Sek. Det är åtminstone vad han hoppas och kämpar för. Det är därför han bor i London och har börjat skriva på engelska.
— Det är svårt att skriva på engelska, jag hittar på egna ord, säger han.
Att vara musiker i Thailand är inte lätt, menar Sek. Piratkopieringen av cd-skivor är utbredd och Losos kanske största hit, “Panthip”, handlar just om detta. I texten berättas om hur Sek och hans flickvän ska ut i Bangkok och shoppa. Sångaren räknar upp Emporium, MBK och en massa varuhus som han kan tänka sig att gå till, men absolut inte till lågprisvaruhuset “Panthip” för där jobbar hans gamla tjej. Men texten har två innebörder, och den verkliga meningen är att han inte vill gå till “Panthip” för att där säljs piratkopior av hans skivor.
Dessutom får inte thailändska artister någon royalty-ersättning när de spelas i radio och tv. Tvärtom måste skivbolaget betala för att radiostationen skall spela dess artist. Men å andra sidan ägs radiostationerna av skivbolagen så för deras del är ingen skada skedd. Värre är det för artisterna som helt blir utan ersättning.
–Jag har pratat med andra thailändska artister om att göra något åt systemet, berättar Sek.
Det är exakt en månad efter hans 29:e födelsedag. Sek kom til Stockholm och Sverige några dagar tidigare och det första han gjorde var att åka ut till Gröna Lund för att roa sig. Han berättar hur han trivdes, men Spöktåget vägrade han åka:
— Jag var inte rädd, men ville inte göra det. Det är bara dumt.
Men det som verkar ha gjort mest intryck var varken karuseller eller berg-och-dalbanor.
— Jag gillar verkligen de svenska kvinnorna. Jag mötte en massa läckra tjejer, säger Sek och skrattar. Men han fyller i att han bara tittade, han har nämligen fru och sina två barn med på turnén.
Han har en käresta till – gitarren. Sek har spelat gitarr sedan han var 15 år och beskriver den som sin “andra fru”. När jag påpekar att han under konserten kvällen innan gned gitarren mot högtalare, orsakade rundgång och plågade den på andra sätt, skrattar han ännu mer och förklarar:
— Du vet, ibland bråkar man med frun också.