Bad Cash Quartet – Midnight prayer

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

[album, Warner, betyg: -]

Först kom “Dirty days” och allt var som vanligt. Det var fortfarande euforisk upprorspop som gällde – trodde vi.
För nu när albumet är här visar det sig att Göteborgsbandet är mer komplext än så. Det är bara nyss nämnda singel och några låar till som låter som förra albumet.
Och även om jag tyckte “Dirty Days” kändes rätt tråkig och förutsägbar som ny singel när den släpptes, så är det just den typ av låtar jag saknar när jag hör fullängdaren. Den där storslagna desperationen som finns i låtar som “Too bored to die” och “Big day coming”.
Istället får vi…ja, vad får vi? Bad Cash Quartet känns lite förvirrade. Som att de inte riktigt vet om de ska köra vidare i den gamla beprövade stilen eller utvecklas och bredda sig mer musikaliskt. Det blir en halvmesyr som inte riktigt vet vad den vill.
En hel del gammal hederlig ungdomsångest finns förståss kvar, men inledande “I can wait until spring” skulle kunna vara en låt från något Labrador Records-band. Och på ZTV snurrar videon till titelspåret, och där låter man som nåt flummigt band från 70-talet. I “Nights are mine” ekar kollegorna i Silverbullit.
Det enda som är sig likt är Martin Elissons halvfalska sångröst.