Camouflage – Sensor

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Andreas Wiss)

[album, Polydor / Stockholm Records, betyg: -]

De tyska veteranerna Camouflage har sedan tidigt 80-tal levererat flertalet hits och klassas av många som ett av de mest influerande synthpopbanden vid sidan av Depeche Mode. Efter ett par experimentella plattor under 90-talet har nu bandet i anslutning till sitt sjätte studioalbum återförenats med Oliver Kreyssig, en av Camouflages grundare. I och med återföreningen har även soundet gått ett par steg tillbaka mot det ursprungliga. Sensor innehåller många eleganta vaggvisor för det stundande höstmörkret samt några mer temporika kompositioner, alla med ett lättare stråk av melankoli. Tyngdpunkten ligger alltså på de lugnare tongångarna. Två av de mest lyckade exemplena är den fina duetten “Blink” och “Here she comes” som börjar lågmält och växer fram till ett vansinnigt vackert stråkarrangemangscrescendo. Marcus Meyn sjunger vackert med sin lugna och mjuka stämma, som dock är något karaktärslös. Bland de temporika låtarna måste “I can't feel you”, det andra singelsläppet från skivan, nämnas. Det är en helt oemotståndlig poppärla som har alla förutsättningar att bli en långlivad radiohit. Den sätter sig direkt och vägrar lämna ens medvetande, fast på ett bra sätt.

Sensor låter bitvis väldigt mycket Depeche Mode. “I'll follow behind” är pinsamt lik “It's no good”, så mycket att det i det närmaste är ett rent plagiat. Det finns även fler liknande exempel. Det skulle kunna bero på produktionsteamet TOY:s medverkan som även deltog i produktionen av Depeche Modes Ultra, eller bara på dålig fantasi hos Camouflage. Men om man bortser från likheterna med killarna från Basildon återstår ett gediget och riktigt välgjort synthpopalbum.

Fotnot: I Zeros kommande höstnummer kommer en intervju med Camouflage att finnas med.