Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Garralda Records, betyg: -]
Vet inte när jag senast blev såhär trött av musik.
Inte trött i kroppen som efter en joggingrunda, och inte trött på det där sättet att man somnar. Utan bara trött i skallen, less på det jag hör, totalt oengagerad. Jag vill bara stänga av och sedan inte ägna skivan en enda tanke mer.
Jag trodde först att det handlade om taskig dagsform, men har märkt efter flera dagars lyssnande att effekten är densamma varje dag. Och jag begriper inte vad det beror på.
Det märkliga är att Cato Salsa Experience inte är särskilt dåliga. Det handlar inte om oljud eller en för mig olyssningsbar genre. Musiken är bra producerad och ganska svängig. Jag kan faktiskt förstå dom som tycker att CSE är riktigt hyfsade. Det är bara det att jag blir så fruktansvärt trött…Norrmännen CSE lirar halflummig 60-talsrock och vill man droppa namn kan man dra till med The Doors, Rolling Stones och Jimi Hendrix. Det är lite progg, lite rock, lite rökelse, lite skägg och en hel del stulna influenser.
Kanske beror mitt ointresse på att jag inte rökt ned mig innan jag lyssnat på platan. Kanske beror det på att hippiemusik enbart är spännande när man går på gymnasiet. Eller kan det, o hemska tanke, vara så illa att Cato Salsa Experience helt enkelt är ett ganska sopigt band?
