Saternine – Void of Value

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

[album, White Jazz/ MNW, betyg: -]

Jag blir mer och mer imponerade av artistbokarna till antifascistgalan “Åtvid svänger”.

Förra året bevakade jag arrangemanget för Östgöta Correspondenten och fick syn på gruppen Debbie. Det var ett svängigt storband från Haninge med blås och Håkan Hellström-energi. Då var Debbie helt okänt, men jag hyllade bandet och skrev av det var en akt vi definitivt skulle få höra mer av i framtiden.

Numera kallar sig Debbie för Florence Valentin och är vårens intressantaste och mest omskrivna svenska band.
För två år sedan såg jag Saternine på samma gala och har sedan dess väntat på bandets genombrott. Och nu är debuten här.
Saternine består av fyra tjejer från Stockholm, och eftersom vi inte har så många kvinnliga rockband i det här landet blir det naturligt att jämföra med Sahara Hotnights. Saternine påminner rätt mycket om Robertsfors-bandet, men är lite skitigare och punkigare. Det finns en uppkäftighet och en självsäkerhet i musiken, och sångerskan Thilda Stendahl har en bra rock´n´roll-röst.
Saternine låter precis som bandet ska, men det räcker tyvärr inte eftersom de riktigt bra låtarna saknas.

Det räcker inte med att skramla med gitarrerna, banka på trummorna och smeta svart kajal runt ögonen. Och det räcker inte med att vara tjejer. På Zero kvoterar vi inte och vi skriver inte “bra för att vara tjejer”, vilket jag lätt kunde ha gjort här. På Zero spelar inte kön, ålder, sexuell läggning, religion och dylikt någon roll, det enda viktiga är hur musiken låter.
När jag hyllar Marit Bergman är det inte för att hon skriver bra låtar för att vara tjej, utan för att hon skriver bra låtar. Punkt slut. Jag känner dock på mig att Saternine kommer att få oproportioneligt stor uppmärksamhet bara på grund av att det är brist på rockande tjejer i landet just nu.