(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Henrik Nyström)
[album, A West Side Fabrication, betyg: -]
Energiska Gävle-kvintetten Monastirs singel “Disconnect My Speaker” har via radioetern snurrat flera varv runt huvudet de senaste månaderna. Bandet har bara ca ett år på nacken, så saker och ting har minst sagt tagit fart i rask takt och bandets popstänkare till singel är långt ifrån ensam om att sprida glädje på albumet.
Monastir hör hemma på skellefteåetiketten A West Side Fabrication, ett bolag som varit med och burit fram små celebriteter som Popsicle, The Bear Quartet, Wannadies och Fireside för att nämna några.
I många av spåren påminner Monastir lika mycket om svenska Commodore-poparna i Robot som den nya rockens fanbärare, The Strokes, så musikmässigt finns det inte mycket att klanka ner på.
Textmässigt gör de däremot lite väl lätt för sig i bland.
“I saw my vision, on television
I got my revelation, outside the education
I feel so empty, feels like I’m twenty
So where’s my motivation, I miss my fascination”
Orden, som är slitna ur den annars fina “Teenage Years” kommer knappast att gå till historien som stor rocklyrik, och även om vissa påstår att texterna är helt oväsentliga när det handlar om rockmusik så kan jag inte hålla med mer än till en viss grad när jag hör de pubertala textraderna.
Men när den fullkomligt vilda “See Ya In Istanbul” drar i gång med sin maniska syntslinga är de litterära klavertrampen redan bortglömda.
Nu, när plattan börjat sätta sig så glider den första bilden av Monastir som ett dussinband allt längre bort och referensramarna blir allt suddigare. Förmodligen blir Monastir ännu ett band som A West Side blir tvungna att släppa ifrån sig till ett större bolag.
Det här är bra, bitvis ruskigt bra.