P3 Popstad 2003 – – Popfesten i Växjö

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Jahnstedt)

Att Växjö skulle utses till P3 Popstad 2003 kändes naturligtvis helt logiskt. Framgångarna för The Ark, Melody Club och The Mo har väl inte gått någon förbi och Popstadjuryn var inte hellre opåverkade av Växjöbandens framfart på topplistorna och i radion. Zero skickade Ola Karlsson till Växjö för att ta reda på om staden kunde leva upp till utmärkelsen.

Popstadshelgen smygstartade redan på torsdagskvällen med galan för P3 nyinstiftade musikpris, P3 Guld. Det blev en något avslagen tillställning där Pauline Karamusewu och Timbuktus framträdande, tillsammans med Uje Brandelius tacktal för Doktor Kosmos pris för Bästa Pop var några av ganska få höjdpunkter. Men ska P3 i framtiden kunna konkurrera med Grammisgalan i fråga om både prestige och show får man nog försöka införa lite mer pompa och ståt och kanske utöka både artistutbudet och antalet pris. Varför inte i Public Service utse och belöna årets bästa osignade band till exempel. Speciellt om galan även fortsättningsvis är tänkt att hållas i anslutning till Popstad.

Fredagen inleddes på demoscenen med finfina framträdanden av Martin Bauer, sju man starka countrypoparna Moondrunk och Northern Electric. Tempot och intensiteten höjdes framåt eftermiddagen med energisk punk’n’roll från Thunderdog och kulminerade med Birdfleshs fullständigt sanslösa hardcore. Den galna trion har alldeles tydligt en stor skara fans i Växjö som gjorde allt för att visa sin uppskattning under giget.

Kvällen fortsatte sedan i Folkets Park där the Sonnets övertygade som inledande akt. Höjdpunkten var väl menad att vara Melody Club, men Växjökillarna har en lång turné i ryggen och verkade faktiskt lite blasé, eller om det nu bara var trötthet. Spelningen var i alla fall ingen av deras bättre, och höjdpunkten stod publiken för; allsången på “Palace station” och “Electric”. Kanske var det bara baksmälla efter firandet av P3 Guld-priset, för även Doktor Kosmos verkade lite håglösa och lyckades heller aldrig riktigt tända Växjöpubliken. Det gjorde däremot The Sounds.

På P3 Guld-galan drabbades helsingborgarna av tekniska problem och kom inte till sin rätt, men på Kaskad satt allt som det skulle. Maja Ivarsson framstår mer och mer som en fullfjädrad popstjärna och fullkomligt äger när hon ställer sig på en scen. Mycket imponerande. Imponerade gjorde även Looptroop, vars politiska hardcorerap inte lämnade någon stillastående.

När grymt hypade tonåringarna i Esther intog scenen på lördagseftermiddagen var Konserthuskällaren sprängfylld, företrädesvis med unga flickor i svarta kläder, svart hår och svarta ögon. Entusiasmen var inte att ta miste på, varken bland kidsen i publiken eller kidsen på scenen. Esther har publiken i sin hand från sekund ett och det kunde ha blivit en riktig mästerlig spelning om det inte vore för en liten detalj; det låter för jävligt. Broder Daniels småbröder har trots allt en bit kvar.

Lördagens demoband var minst lika taggade som fredagens och framför allt High Jumping Jacks (med The Ark-Learis lillebror på bas) energiska, catchiga poprock och de för fem år sen så lovande Low Season Combo gjorde utmärkt ifrån sig. Övriga band, Reneissance Street, Roostaz och Cap & Quince var bra utan att lämna några bestående intryck.

Popstadshelgen avslutades på allra bästa sätt. The Ark, stadens stolta söner, återvände än en gång i triumf och visade en gång för alla vilka som är Sveriges mest spektakulära liveakt. The Mo, Dub Sweden och Cargo avverkades innan den tunga rocken på allvar tog över. The Haunted var massiva och körde pardonlöst över Växjöpubliken med ett set så tungt att den nyrenoverade Polketten skakade i grunden. The Haunted går från klarhet till klarhet och har idag få motsvarigheter i Sverige inom sitt gebit.

Mustaschs skitiga rock var stark som alltid, även om ljudet lämnade en del i övrigt att önska. Seglivade hemmabandet Violent Work of Art överraskade sedan mycket positivt med tung, industridoftande metal. Ge bandet ett ordentligt skivkontrakt nu, någon. Överlag var bredden och kvaliten på demobanden imponerande. Country, synth och metal trängdes med hiphop, grindcore och psykadelia och flera av akterna borde ge skivbolagens talangscouter en del att tänka på. Att exempelvis Esther har ett kontrakt innan sommaren är nog ingen djärv gissning.

Övriga arrangemang, seminarier, föreläsningar och demopaneler var alla fullsatta och framför allt Pelle Gustavsson, Ola Salo och Anders Fridéns diskussion om låtskrivande och “The Sound of Växjö”, en odyssé över stadens musikaliska historia var intressanta. Annars var arrangemanget precis så proffsigt och välorganiserat som man har rätt att begära av P3.

Kommunens engagemang i Popstad har varit över förväntan, men hos många höjs det nu farhågor om att intresset kommer att svalna så fort, radio, TV och övrig press dragit sig tillbaka från stan. Popstad är ju inte begränsat till en helg utan är något som är menat att pågå hela året. Det är sålunda upp till bevis för kommunen att ge Växjös musikliv det stöd det behöver, så att staden kan fortsätta främja talanger som Ola Salo & co. Och framför allt så att de slipper flytta till Malmö för att det ska hända något…

Text: Ola Karlsson.