David Bowie aktuell med Best of-samling

(Från Zero Magazine-arkivet. Skribent: Jon Josefsson)

David Bowie aktuell med en specialkomponerad Best Of-samling. Den är specialkomponerad för varje land/världsdel den släpps i. Den nu aktuella Best Of-motsvarigheten släpps också i DVD-format. DVD´n är densamma i hela världen. DVD´n är dock riktigt fet; det handlar om en dubbel-DVD rikligt fylld med totalt 55 spår. (varav 8 gömda alternativversioner av olika slag).

Bowie var redan innan sitt genombrott med Space Oddity 1969 pionjär på den visuella fronten och arbetade tidigt med sin image samt grafisk form. Hans första riktiga videor gjordes av fotografen Mick Rock. De tidigaste inslagen på DVD-samlingen är dock brittiska TV-inspelningar från progrtammen Old Grey Whistle Test och Top Of The Tops, där Bowie och hans kompband Spiders From Mars bland annat framför Starman, omgivna av en dansande tonårspublik klädd i färgglada slipovrar och utsvängda jeans. Den TV-inspelade versionen av Drive-In Saturday från 1973 introducerar Bowies extremt bisexuella look. I holländsk TV sjunger Bowie året därpå Rebel Rebel i sjörövardräkt. Några månader senare är han kokainslimmad soulboy och uppträder i Dick Cavett Show med Young Americans.
För några av såväl 70- som 80- och 90-talets främsta regiinsatser svarar David Mallet, som gjorde den färgstarka bildtolkningen av Ashes To Ashes. En annan stilbildande regissör är förstås Julian Temple som låg bakom kortfilmen och videoprojektet Blue Jean, vars tre olika versioner alla finns med här. Till de låtar som spelats in live hör Ziggy Stardust, Modern Love och Cat People (båda inspelade på världsturnén 1983). Inte live, men däremot specialinspelad till den stora TV-galan Live Aid 1985, är Mick Jagger-duetten Dancing In The Street.
Att Bowie på videofronten tillhör de konstnärligt mest ambitiösa artisterna bevisas inte minst av att DVD2 – som ur musikalisk synvinkel kanske inte håller vare sig samma banbrytande som hitmässiga låtkavalkad som den kronologiskt tidigare DVD1 – rent grafisk stundtals är lysande. Utöver det filmiska mästerverket Jump The Say finns här till exempel Sam Bayers starkt experimentella 90-talsvideor till The Heart's Filthy Lesson och Strangers When We Meet.
Till de åtta “gömda” videospåren på DVD-skivorna hör, förutom två av de ovan nämnda Blue Jean-filmerna, utöver ett antal alternativversioner bland annat en TV-intervju gjord 1973.