(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Micael Sandén)
[album, WMF / Border, betyg: -]
Synthexperiment från England i början av 80-talet var det första jag tänkte. Den tanken stannade kvar genom hela skivan.
Som har ett monotont sound med en pratsjungande manlig stämma. Det påminner lite om Cabaret Voltaires första period men om Cabaret Voltaire var nyskapande så känns Kotai mest mossigt och tråkigt.
I ett par låtar finns det en riktigt skön rytm men efter sex minuter, utan någon variation, så blir det mest påfrestande. Den bestående tanken efter denna skivan är monoton, monoton, monoton, monoton, monoton, monoton…