(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Summersound, betyg: -]
Tråkig, seg och rätt menlös. Gubbpop som i stort sett bara passar att diska till. Så tyckte jag till en början om Edsons debutskiva “Unwind With Edson”. Sen visade den sig vara 2001 års bästa platta, eller åtminstone den skiva jag lyssnade mest på ifjol (vilket inte nödvändigtvis behöver vara samma sak).
Och mönstret känns igen på uppföljaren “For Strenght”. Historien upprepar sig. På samma sätt som debuten långsamt tvingade sig in i hjärtat, växer även denna skiva med antalet lyssningar.
Precis som föregångaren är även “For strength” känslan av en slö söndagsmorgon komprimerad till ettor och nollor. Rostat bröd, te och en envis vårsol som avslöjar dammkornen på vardagsrumsmöblerna. Och en nästan oförskämd vänlighet i uttrycket.
Arrangemangen känns mer avancerade och genomarbetade, vad som saknas är några ordentliga radiohits mitt bland all försiktighet. Inte för att “For Strenght” saknar bra låtar, “When the mind suffers, the Body Cries Out” och “22.22” är bara två exempel på det, men någon “Sunday, Lovely