Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, EMI, betyg: -]
Till slut blev det frustrerande att vara kompmusiker bakom andra artister (senast Lasse Winnerbäck). Och eftersom Josef Zackrisson hade samlat på sig ett gäng låtar som han behövde få ur sig, och kanske ville få lite av den stjärnglans som han hjälpt till att bygga upp kring de artister han spelat med blev resultatet en skiva fylld med habil gitarrock till svenska texter.
Som den proffsmusiker han är kan Zackrisson hantverket, men den självbetitlade plattan visar också varför vissa blir stjärnor medan andra får nöja sig med att stå bakom och kompa. Både musik och texter har något vagt och diffust över sig och vägrar bosätta sig i skallen, när skivan är över minns jag vare sig en ton eller ett ord.
Det bjuds på Lundell-rock, och ska man slå sig in i den överbefolkade genren krävs det att man sticker ut rejält och det gör inte riktigt Josef Zackrisson. Dessutom låter det lite väl ofta Patrik Isaksson över musiken, och det gör inte saken bättre.
