Incka – Mat, luft + kärlek

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

[album, Bolero / Universal, betyg: -]

Låt nummer 3, “14 igen”, på svinhög volym. Så jävla bra. När Incka når den glädjesprudlande refrängen och sjunger “Det är helt okej att va´trettiofem/…/så vem tror du att du är som gör att jag blir fjorton igen”, vill man bara ställa sig upp och jubla.

Jag vet, egentligen “ska” man inte gilla den typen av tramsiga trallpoplåtar, särskilt inte när de låter som musiken lät för tio, femton år sedan. Men Incka fyller sin musik med så mycket ballonger, färger och serpentiner att det är omöjligt att motstå. Det låter ungefär som Karin Wistrands skiva “Solen…”. Samma röst, samma musik, samma solsken.

Helst skulle jag vilja tycka om hela Inckas andra soloskiva lika mycket som “14 igen”, bara för att den innehåller så mycket glädje, egensinne och knäppa texter. Det görs alltför lite sådan musik nu för tiden. Musik som man bara blir glad och sprallig av, som känns som ett stort barnkalas. Men låtmaterialet tillåter inte riktigt en sådan dyrkan, de flesta sångerna känns aningen för svaga.