(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Duvander)
[album, No bones, betyg: -]
Det brittiska bolaget No Bones har främst gjort sig kända för att ha kontrakterat ett flertal dataspelsmusiker till sitt stall. Om denna förutsättning gäller även Lars-Marcus Jungnell (alias Solea Amphibia) förtäljer inte historien. Däremot blir det snabbt uppenbart att det hela är en ambient tilldragelse med dragning åt ett helt instrumentalt Delerium. Detta visas främst i inledande “Fiesta” med sin samplade kvinnliga vokalissa som, liksom absolut största delen av plattan, är en tillbakalutad och stämningsfull om än inte helt engagerande samling rytmer och soniska rörelser i tid och rum. Tyvärr bryts stämningen bitvis av ljud som inte verkar helt genomtänkta. Till exempel en sampling från den allt annat än tillbakalutade filmen Pulp Fiction som kommer in och stör något lite grann i “Intergalactica”.