(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Duvander)
[album, Warp, betyg: -]
Jag kan egentligen inte alls motivera varför den här skivan får en fyra i betyg. Som så många andra skivor jag skrivit om nu och tidigare så innehåller den till stora delar experiment med ljud och rytmer. Ingendera oangenäm, tvärtom. Samtidigt kan det dock vara svårt att få någon substans i “Clarence park”, Chris Clark förvaltar stundtals LFO-arvet med ganska råa kompositioner, för att i nästa moment kombinera flöjter och cembalo (eller representationer av dito i alla fall) med gamla analoga kosmos-ljud i underbart småmysiga technoskapelser. Provlyssna, sveps du sedan bort i fantasins värld så är detta en platta för dig.