Lorelei de Lux – på snälltåg mot framtiden

Svenska bandet Lorelei de Lux har precis släppt ett fantastiskt debutalbum, så vad skulle kunna hindra ett nyblivet fan från att greppa block och mikrofon när intervjutillfälle ges? En sen helgkväll i ett vårskönt Malmö ställer Tor Sigvardson upp för att ge oss svaren till nyfikna undringar och, med lite tur, ge oss inspiration för vidare utforskningar…

Att bandet bildades 1992 var redan känt efter en genomgång av den stilrena och föredömliga hemsida man skapat åt sig, men lite fler detaljer vill vi allt ha. Tor svarar tålmodigt och med en lugn röst, vars dialekt avslöjar att innehavaren inte är ur-Stockholmare. Mycket riktigt är också gruppens ursprung Linköping. 18:e Oktober och Rymdkapsel Krasch är två namn på musikaliska sammansättningar som hade Tor som del av besättningen. När dessa, som han själv säger, rann ut i sanden på grund av att han sjöng så illa, satte han upp lappar runt om på stadens gator och torg med det enkla budskapet “Sångerska sökes”. Tre-fyra personer sökte och testades och av dessa var Therése Nilsson det självklara valet. Sålunda startade Lorelei de Lux, i sommar aktuella med debutalbum och dito singel.

När vi pratar tidiga rötter och inspirationskällor suckar Tor att det var så länge sedan att han nästan glömt hur det gick till. Han berättar att han alltid har tyckt om att spela och göra musik. Efter lite diskussion lättar dock tidens slöja från en del tidiga minnen.

– Jean-Michel Jarre var största idolen, Kraftwerk var jag inte så inne på i början, säger Tor och småskrattar nästan ursäktande. Jag tyckte det var lite… kall musik. Och så var jag allergisk mot sång ett tag i början, jag gillade bara instrumental syntmusik.

Andra inspirationer genom tiderna har varit bland andra Twice a Man, Orbital, Future Sound of London, Black Dog och nu på senare tid Lassigue Bendthaus senaste skiva samt irländska Moloko.

– Det var ett j-vla drag, utbrister Tor och syftar på den senare gruppens liveframträdande.

Något liknande den showen kan han tänka sig att det blir när Lorelei de Lux väl ger sig ut på de svenska vägarna. Det vill säga tre människor som sjunger varav två också spelar synt. Livekänsla är viktigt och faktumet att många grupper är sorgligt dåliga på levande framträdanden är ett problem som Tor redan har uppmärksammat och jobbat på.

– Det är inget problem för oss, både jag och vår extra livekeyboardist har spelat mycket klaviatur, fortsätter Tor utan att låta högfärdig. När vi testat att repa lite så har jag spelat bas och lagt ackord och han spelat melodier och lite extra grejer, fortsätter han.

Rytmer kommer att placeras på band eller sequencer och tanken är att resten ska framföras levande. Ett flertal arrangörer har redan hört av sig och vill boka Lorelei de Lux.

Om man studerar Lorelei de Lux hemsida, så kan man utläsa att flera av låtarna har sina ursprung i förra halvan av 90-talet. Dessa har spelats in mellan 92 och 95 men det visar sig att samtliga låtar har blivit radikalt omgjorda sedan dess och det är i stort sett enbart sången som kvarstår sedan originalinspelningarna.

– Jag är inte sådär jättesnabb på att skriva låtar, men nu när man har något att jobba för och så…, säger Tor, nöjd med att debutskivan äntligen kommit ut på CD och man nu kan vända näsan framåt mot nya planer och drömmar.

På “Tigerkött” kan man på sina ställen hitta spårämnen av drum’n’bass, vad har skaparen av verken att säga om denna inspirationskälla?

– En del drum’n’bass är ju bara, vad ska man säga, dåliga låtar som de lagt häftiga rytmer på… man kan bli lurad av det, första gången är det fräscht och sen efter några gånger så är det en skitlåt igen.

De senare, och mer experimentartade låtar som tillåtits bryta mot mönstret vållade en del huvudbry i processen att färdigställa skivan. “London” var, till exempel, den sista låten som slängdes in. Såväl Tor som andra inblandade var skeptiska men låten fyller en funktion som ett litet avbrott och i efterhand är samtliga mycket nöjda med att den är med.

När Tor börjar få bråttom till sitt tåg pratar vi om framtiden. Framtiden för bandet och inte minst för hela skivindustrin. Att Internet och komprimerade lagringsformat som MPEG alltmer etablerats under det senaste året är inget som undgått sällskapet. Hoppar man inte på även detta tåg snart, kan det mycket väl vara för sent. Tor sörjer själv lite över att skivorna kanske kommer att försvinna men inser att fördelarna blir att man når ut till många fler, mycket snabbare och att skivbolagens roll kommer att förändras radikalt. Från att hantera en krånglig distributionsapparat kommer bolagens roll allt mer att gå över till ren promotion, som kommer att bli ännu viktigare i framtiden, då allt kommer att säljas genom en direktkanal till hemmen.

Nåväl, för att inte natt-tåget till Stockholm ska lämna Malmö central en passagerare kort så ber vi att få tacka och avrundar intervjun med några små frågor om privatpersonerna bakom Lorelei de Lux. Det visar sig, som en del kanske redan visste, att Tor jobbar på P3 som ljudtekniker. Vill ni höra hur det kan låta kan jag rekommendera att ni låter er väckas av “Den Heliga Stenen” på söndagar. Vill ni träffa Therése så får ni ta er till Linköping och söka jobb, eftersom hon vanligtvis jobbar på arbetsförmedlingen där, just nu är hon dock mammaledig. En liten framtida Lorelei kanske?