Recensioner

Under tidigt 80-tal lät synthpopbanden väldigt unga och snälla, de var välfriserade och modernt klädda. Det var naturligt, artisterna var ofta väldigt unga. Stilla Havets lp Brinnande Horisont tar oss med tillbaka till den tiden, trots att bandmedlemmarna inte ens kan ha varit födda när Depeche Mode, Lustans Lakejer och …
Läs mer »

Post European Music är den tyngsta och mest mörka av Mike Granditskys skivor hittills. Synthar samsas med en jazzig saxofon, ettriga gitarrkomp och en atmosfär av nalkande undergång och Harmagedon. Det är en spännande och filmisk upplevelse att lyssna till det här gängets posteuropeiska musik.  Mike Granditsky rör sig i …
Läs mer »

Välkommen till mörkret och Memoria, Tess de la Cours soloprojekt inom darkwave och postpunk. Cravings är hennes debutalbum under detta namn och det är en rejält djup resa ner under jorden hon tar lyssnaren med på, tillsammans med bland andra Henric de la Cour och Rikard Lindh.   Tess de la …
Läs mer »

Svamptuggande flygturer genom färggranna musikaliska världar kallade låtar och en skiva som – åtminstone delvis – handlar om miljöförstöring och ilskna robotar, kan det vara underhållande nog för herrskapet? I så fall bör Phoggs nya album Mofeto: Mashine Adamkosh stå på menyn omgående. Om du uppskattar Gong, QOPH, Strawberry Alarm …
Läs mer »

Hiss Golden Messenger bildades av MC Taylor och Scott Hirsch 2007. Sedan dess har bandet gjort ett flertal plattor och Terms Of Surrender är det 11:e studioalbumet i ordningen. 2014 fick bandet kontrakt med Merge och har för bolaget gett ut sex av dessa album hittills.    MC Taylor säger …
Läs mer »

Pubrock var en genre på 70-talet som slog igenom rätt stort ungefär samtidigt med punken. Mickey Jupp var en av artisterna som räknades dit. Själv föredrog jag Dr. Feelgood vars låt ”Down at the Doctors” skrevs av Jupp. Vilken pubrockfavorit Micke Japp har står rätt klart på Du Får Mig …
Läs mer »

Bluesblocket albumdebuterade med en självbetitlad platta redan 1981. Sedan var det tyst på skivfronten tills nu, 2019. Uppföljaren till debutalbumet heter alltså Svart Blues Är Ett Vitt Begrepp och bandet bjuder på tre covers samt mycket eget material, allt med svenska, välformulerade texter. Mats Zetterberg (Fiendens Musik, Micke Japp m.fl.) …
Läs mer »

Nocebo är tillbaka med ytterligare en hemkörd ep och även den här gången innehåller plattan sex låtar. Texterna är återigen på svenska, vilket jag uppskattar och musikaliskt drar det mer åt metal på För Att Vara Fri än vad det gjorde på Kommer Du Ihåg?  Tre låtar här är hårdare …
Läs mer »

Jag missade Lisa Lystam Family Band på Sweden Rock i somras, trots tips från pålitlig bluesman. Nu förbannar jag mitt tvivel, då III är en riktigt skön platta. Lystam sjunger med en röst, lite åt Janis Joplin och Monica Törnell-hållet, medan musiken bär tveklös tidig 70-talsprägel. Att kalla Lisa Lystam …
Läs mer »

Rag-And-Bone är ett band från norra Skåne som i och med How Long Is The Dark? ger ut sitt fjärde album. Om jag beskriver plattan som mörk americana eller progressiv folkrock tror jag att de flesta håller med mig. Är inte lika säker på att alla kan associera detta till …
Läs mer »