Recensioner

I Storbritannien brukade man på 70- och 80-talet säga att för en arbetargrabb fanns det bara två chanser att komma upp sig och tjäna pengar: antingen blev man fotbollsproffs eller också rockstjärna. Lite grann på samma sätt är det med Mogwai. Plötsligt dyker de upp från ingenstans och spelar under …
Läs mer »

Eddie Bengtsson är inte USA:s 45:e president. Bland de troligen 42^23 saker som skiljer dem så är Eddie skicklig på att faktiskt bygga de murar han talar om. Vi har hört honom berätta om sin kreativa process här i Zero. Instängd i ett par tättslutande lurar tar han med sig …
Läs mer »

Front Line Assembly behöver nog ingen närmare presentation, då de har nått en status inom sin genre som är få förunnat. Bara knappt två år efter förra albumet, Wake Up The Coma, släpper de nu en ny fullängdare vid namn Mechanical Soul. Den inbitne FLA-lyssnaren lär inte bli besviken. Här …
Läs mer »

Influerad av bland annat soul och modern isländsk pop har tenorsaxofonisten Martin Wirén och hans sjumannaband Bear Garden skapat ett mycket kort album – bara 22 minuter långt, och borde väl egentligen ses som en ep snarare? – med genreöverskridande instrumentalmusik. Sunshine Fruit innehåller sju låtar, samtliga komponerade av Wirén. …
Läs mer »

The Body är en produktiv musikalisk kraft vars kreativitet (de har släppt drygt 36 releaser på knappt 22 år) bara matchas av den fantastiska tyngden av deras ljud (eller ska jag säga oljud). Duon Lee Buford och Chip King är på ett sätt essensen av hipsterkultur: de bor i Portland, …
Läs mer »

Det var något år sedan jag upptäckte The Gothic Cowboy och skrev om hans och Mando Dans utmärkta dubbelalbum Between The Wars. Nu har Melvin Litton dubblat dubbeln och gett ut kvadrupeln Bare Bones som visar hur gitarristen, sångaren och kompositören lät som ung i slutet av 70- och början …
Läs mer »

Behövs det verkligen att ännu en artist tolkar Bob Dylan? Oändligt många har redan gjort det och det är sällan tolkningarna tillför något väsentligt utöver Dylans egna originalversioner. Så visst, Emma Swifts Blonde On The Tracks kanske inte är nödvändig eller nyskapande, men den är förbaskat skön och därmed en …
Läs mer »

Vacum fortsatte sin musikaliska upptäcktsfärd under det mörka 80-talet genom att släppa Flugor Och Rosor. Albumet kom ursprungligen ut 1985 och blev deras tredje efter Rädd För Tystnaden, Den Sista Vintern och några nödvändiga medlemsbyten. Cathrine Fandén lämnade Vacum och startade Dockhuset 1983. Ulf “Sankan” Sandquist gick över till Diestinct …
Läs mer »

Raketklubben lirar indiepop, ofta i dur och upptempo, och bandet består av Linn Grins (sång, gitarr), Paulina Hjertton (sång, synt, gitarr), Erik Sävström (sång, bas, gitarr) och Lukas Anderhell (trummor, slagverk). Deras självbetitlade debut-lp är förvisso trevlig men knappast nyskapande, vilket säkert inte heller är tanken.   Linn Grins sjunger på …
Läs mer »

Vid det här laget har jag hört tre cd:n och en ep med Un Rodo Cora. Samtliga har varit bra, men surprise, surprise, Titles And Frames är deras absolut bästa av de jag har lyssnat in mig på hittills. Den är varierad, har gott om utmärkta poplåtar och bortser man …
Läs mer »