Album

En glammig gothdröm.
Läs mer »

Atmosfärisk, elektronisk musik och texter från Peter Gallways poesisamling Big Mercy framförs under bandnamnet Parker Gray av Peter Gallway själv och hans polare Harvey Jones, som lirat på plattor med så skilda artister som Robert Fripp, Sting, Paul Buchanen, Carla Bley och Jerry Marotta. Resultatet blev kallat Luminous Darkness. Ibland …
Läs mer »

Sylvester Schlegel, från The Ark och Augustifamiljen, är tillbaka med sin tredje fullängdare som soloartist. Under det senaste året har han trummat i Mia Skäringers föreställning “Avig Maria, No More Fucks To Give” men nu är det slut på både humor och glamrock. Ett par spår på Röka Inomhus förtjänar …
Läs mer »

Son Of The Velvet Rat är tillbaks, men denna gång med en samlingsplatta bestående av låtar från de tidigare skivorna Loss & Love, Red Chamber Music, Firedancer och Reaper. Resultatet heter Monkey Years #2 och som en liten bonus finns här också två nya spår: ”Mother of pearl” och ”Sirens”  …
Läs mer »

1974 gav Rolling Stones ut kanonplattan It´s Only Rock n Roll där Jagger sjunger titeln upprepade gånger och därefter orden ”and I like it, love it” efteråt. Mannish Boy startar sin nya platta Last Ticket To Rock n Roll Land – Redux Extended Tour Edition med en låt kallad ”Trash …
Läs mer »

Under Corona-pandemin har Norges tungviktare på den alternativa synthscenen, Apoptygma Berzerk, släppt två digitala samlingar med titlarna Faceless Fear och Disarm. Med anledning av detta gör Zero en djupdykning i Apops värld och tar med er på en grundlig rundvandring i de två samlingarnas material som ett avstamp inför EP:n med nytt material som släpps den 19 juni.
Läs mer »

Ett lodjur pryder konvolutet till Gaupas album Feberdröm och ger därmed förklaringen till bandnamnet. Gaupa betyder nämligen lo på jamska, ett språk med rötter i fornnordiskan. Emma Näslund sjunger dock på engelska trots att de flesta sångtitlar är på svenska. En märklig egenhet. Gaupa kommer från Falun i Dalarna och …
Läs mer »

I slutet av januari lät jag mig tuktas av Tukt för första gången, då den hårda duon tillsammans med Wulfband piskade upp stämningen på Hus 7 i Stockholm. Några månader senare anlände Tukts debutalbum och förutom att vara lika energiskt som spelningen, är det också rejält varierat och ett sant …
Läs mer »

Om man inte räknar Reborn (som innehåller gamla låtar i nyinspelade versioner) har det gått cirka fyra år sedan Man.Machine.Industry gav ut en platta med nytt material. Doomsday Clock är således lite extra välkommen, och den känns som en fullt naturlig fortsättning på Box Of Horrors.  Domedagsklockan inleds med hjälp …
Läs mer »

Ruby Lovett är knappast ett namn på var mans läppar, ens om personen ifråga är mångårig countrykonnässör. Men Ruby är värd att bli det. It’s A Hard Life är en utmärkt, elegant och traditionell – men inte mossig – countryplatta som förtjänar din odelade uppmärksamhet. “For the people that say …
Läs mer »