Stephen Malkmus om nya elektroniska albumet: ”Jag tror att människor fortfarande letar efter det där obskyra”

Han skapade indiehistoria som förgrundsfigur i Pavement och har sedan fortsatt göra skev gitarrock tillsammans med kompbandet The Jicks. Knappt trettio år in i karriären släpper Stephen Malkmus sin första elektroniska skiva, med tydlig inspiration hämtad från bland annat The Human League och Pete Shelley.

 

Zero slog en signal till Portland för att få veta mer om albumet Groove Denied.

Varför en elektronisk skiva?

– Jag började spela in saker i min källare, på egen hand. Jag gjorde det för skojs skull, det var inte relaterat till någonting, inte till jobb, inte till att tjäna pengar. Mina barn har musik som ämne i skolan, de läser om klassisk musik och sådant. För mig är det galet, för mig handlar musik om att ha roligt. Och det har det varit att spela in den här skivan! Det var är bara jag i min källare, lekande med mina nya inspelningsgrejer, som Ableton och Pro Tools, och instrument som jag inte använder så ofta. Jag brukar göra mina egna demos, men det här var annorlunda. Jag har ett gammeldags synsätt, jag vill göra riktiga skivor. Och det här var första gången jag försökte göra en skiva på egen hand.

 

Du lärde dig alltså använda tekniken samtidigt som du spelade in?

– Ja, ungefär. När vi började spela med Pavement i slutet av 1980-talet visste vi inte särskilt mycket om hur man skulle göra, allt var nytt. Du är bra på en del grejer och kan inget alls om andra, men du är också beredd att vara lite pinsam, du vågar vara lite besvärlig. Jag ville fånga den känslan på den här skivan.

 

Ungefär som en tonåring?

– Så har det ju alltid varit, man hörde Beatles eller Rolling Stones och så ville man låta som sina idoler, men utan att egentligen kunna spela som dem. Och så uppstod något nytt ur det.

 

 

Musiken på Groove Denied, påminner den om det du lyssnade på när du själv var tonåring?

– När jag gick på college lyssnade vi på mycket musik från England, Throbbing Gristle, Factory Records-band, som till exempel A Certain Ratio och The Fall. Men när vi började spela själva var vi mer inne på band som Butthole Surfers. Jag tror att människor fortfarande letar efter det där obskyra, det som inte nödvändigtvis går att streama hur lätt som helst, som man får leta efter, som är mer fucked up. Jag gillar fortfarande Velvet Underground, men jag gillar mer att lyssna mer på band som jag inte hört förut. De senaste åtta åren har jag inte haft så mycket tid att hänga med mina polare och lyssna på skivor så det har blivit mycket internet.

 

Det har talats om att Groove Denied först blev avvisad av skivbolaget, att den var för långt ifrån det du vanligtvis gör. Var det så?

– Nja, inte riktigt. Mitt skivbolag Domino var med helt och hållet från början. De ger ut vad jag än spelar in. Men jag fick lite feedback, ”det här är coolt”, sade de, ”men kanske inte tillräckligt coolt för att ge ut som det är just nu”. Det är bra att få feedback.

 

Jag såg en intervju där du sade “varje artist går igenom det här”. Menar du att det är en fas där du vill göra något helt annat, något som står i kontrast till allt du gjort tidigare?

– När du blickar framåt ska du försöka åstadkomma en blandning mellan det du är bra på och det som du tycker är värt att lyssna på, inte bara upprepa det som du gjorde nyss. Du behöver vilja skapa något nytt. Det kan vara pyttesmå förändringar, men du måste vara öppen för det. De flesta artister som vi gillar är sådana som tycker om att utvecklas. Och för att kunna göra det måste man försätta sig i en obekväm situation, att vara sårbar. Att ge ut vad som helst, något som du spelar in i en källare, är att vara sårbar, att visa sina kort.

 

Kommer du att gå ännu längre in i den elektroniska musiken efter det här?

– Ja! Jag har bara tagit baby steps. Det här albumet ser jag som början på något, jag är bara halvvägs. Och människor vet vem jag är, jag är ju ingen ny artist. Jag kan komma undan med rätt mycket besvärligt, jag får vara en amatör och ha roligt på vägen.

 

Under våren gör du din första soloturné. Vad kommer att hända på scenen?

– Jag vet inte riktigt. Jag har en laptop och en gitarr. Och du kan bara spela med det du har, samtidigt som du måste försöka göra det underhållande. Jag funderar på att ta med backing tracks, jag försöker fortfarande komma på om jag gillar det eller inte. Men jag antar att jag kommer att försöka utveckla olika element i låtarna och kanske göra någon sorts remix av dem.

 

I sommar spelar du i Sverige igen. Men då är det med The Jicks.

– Ja, jag har inte spelat i Sverige på fem-sex år. Det kommer att bli kul. Jag gillar att spela i Sverige.