Senaste nytt
Hem / Artiklar / På fältarbete med Covenant

På fältarbete med Covenant

Det är en råkall eftermiddag under senhösten 2018. Zero har fått den exklusiva förmånen att hänga med Joakim Montelius och Eskil Simonsson på Örtoftaverket, av alla ställen. Vi är mitt ute bland de skånska åkrarna mellan Lund och Eslöv. Stambanan går förbi strax intill och Sveriges enda kvarvarande sockerbruk sprider en mycket speciell doft över nejden när betkampanjen pågår på granntomten några hundra meter bort.

Eskil Simonsson och Joakim Montelius med Örtoftaverkets bränslegård i bakgrunden.
Eskil Simonsson och Joakim Montelius
med Örtoftaverkets bränslegård i bakgrunden.
Foto: Petter Duvander

På Örtoftaverket tillverkar lokala energibolaget Kraftringen värme och el till de närliggande kommunerna i ett av Sveriges största fjärrvärmesystem. 17 hektar mark med tusentals ton biobränsle som väntar på att förbrännas i en av Sveriges modernaste anläggningar i sitt slag. Att stå här med de ständigt nyskapande helsingborgarna som utgör Covenant känns förstås helt logiskt, men första frågan blir ändå ganska enkel:

Hur kommer det sig att vi befinner oss här?

– Vi blev inbjudna, säger Joakim Montelius, vi har pratat om en idé att göra fältinspelningar i alla möjliga slags miljöer till vår kommande platta. En bekant till oss har tillgång till det här stället och det är såklart perfekt för oss, så vi tackar så mycket för att vi blev inbjudna!

– Jag vill tro att vi alltid varit intresserade av världen omkring oss, men att vi nu arbetar medvetet … jag tror att det kommer försätta oss i en sinnesstämning där vi verkligen kan känna …, Eskil Simonsson blir filosofisk men avbryts av ett kraftigt eskalerande, vinande ljud.

Joakim Montelius och Eskil Simonsson letar ljud i Örtoftaverkets underjordiska bränslekulvert.
Joakim Montelius och Eskil Simonsson
letar ljud i Örtoftaverkets underjordiska
bränslekulvert. Foto: Petter Duvander

Anledningen till ljudet är att vi för tillfället befinner oss i en underjordisk bränslekulvert. Här skjutsas upp till 300 kubikmeter träflis i timmen på rullband in till kraftvärmeverkets pannhus. Joakim Montelius, Eskils vapendragare sedan över tre årtionden och till synes opåverkad av ljudmiljön, fyller i:

– … att tillåta sig att bli styrd av sin omgivning istället för tvärtom. Särskilt när man gör elektronisk musik är man van vid att skapa sitt eget lilla ljuduniversum, där man bygger varje enskilt ljud som används. Att istället öppna sig för faktiska akustiska ljud, att låta sig bli ledd istället för att leda, känns verkligen inspirerande.

– Jag gillade vad du sa häromdagen, fyller Eskil i. Fieldworks och sättet vi jobbar med projektet antyder nyfikenhet på vår omvärld. Vi arbetar med ljudinspelningar från alla de resor vi gjort genom åren, men det kan lika gärna vara från hemmet eller, som i dag, ett kraftverk. Ljud från alla sorters strukturer och objekt i vardagen.

– Ja, och att göra en medveten ansträngning att patcha ihop de här ljuden och se vart de tar oss. Sen finns det förstås något av en vetenskaplig tanke bakom det hela, fortsätter Joakim. För att jobba med en tes eller finna bevis för en teori är det fältarbete som gäller.

– Vi har alltid samplat och använt ljud, men nu ser jag verkligen fram emot möjligheten att dedikera ett helt album till att utforska det arbetssättet djupare.

– Ja, absolut! Förut har vi alltid lagt till akustiska element till de elektroniska ljuden, nu tycker jag det är otroligt intressant att vända på det förhållandet och lägga elektronik till det akustiska. Vi får se vart det här leder oss, det är en del av hela grejen, vi vet inte riktigt var vi kommer att hamna.

– För mig påminner just den plats vi står på nu lite om vår gamla studio. Den låg också under jord, påpekar Eskil.

– Ja just, lukten! Den hade ett jättefint trägolv.

– Det var egentligen en gammal kolkammare som hade en lucka upp mot gatan. Förr i tiden fyllde de på kol direkt från gatan ner där vi sen spelade in våra fyra-fem första album. För att komma in gick man genom en kulvert, ganska lik den vi står i nu faktiskt.

– Lite större här bara.

Joakim Montelius vid bränslebandet.
Joakim Montelius vid bränslebandet.
Foto: Petter Duvander

Det smått öronbedövande tjutandet som ett tag lagt sig återkommer med förnyad styrka. Det känns verkligen som att ljudmakarna från nordvästra Skåne befinner sig i sitt rätta element och de pratar gärna gärna vidare om projektet, även när de två gigantiska skruvar som används för att dra in bränsle i kulverten lever upp och med hjälp av enorma elmotorer sakta flyttar sig genom bränslehögen ovanför oss.

– Bara att vi omges av trä ger en fin fältarbetskänsla i sig, fortsätter Joakim. Det är en fin kontrast mellan det organiska och den industriella miljön.

– Ja, det är som träpanelerna på våra syntar, flikar Eskil in och det blixtrar till i hans kollegas blick.

– Det borde finnas en särskild hög här på bränslegården för träpaneler från syntar, påpekar plast- och metallkonnässör Montelius.

– Ja, vi har en pågående diskussion inom bandet vad gäller träpaneler på syntar. Jag tycker det är ganska fint och ger en skön känsla till allt det elektroniska …

– … medan jag tycker att syntar ska vara science fiction. Och nu är jag kanske lite old-school sci-fi, men jag tänker mindre trä och mer aluminium. Eller titan.

Innan intervjusituationen urartar än mer, så tar vi en paus i vår pratstund och förflyttar oss vidare i jakten på sonisk inspiration.

En stund senare, via en promenad och en hisstur, befinner vi oss i en bara högst marginellt mindre märklig intervjuposition. Denna gång drygt 50 meter över marknivå, ute på taket till Örtoftaverkets pannhus. Det är områdets högsta punkt och på sina ställen avgjort inget för den höjdskeptiske. Utsikten är dock magnifik och visar Skåne från sin bästa sida. Mot nordost skymtar Eslövs gatubelysningar vid horisonten och på andra hållet ser man Lunds siluett med Ideon Gateway och andra karakteristika byggnader. Den skarpsynte som vrider sig längre mot väster kan se såväl Turning Torso som Öresundsbron. Under oss brummar en panna som ger 110 MW termisk effekt, så att taket får en lätt touch av finlandsfärja.

Joakim fångar en rejäl dos ånga, 50 meter över marknivå.
Joakim fångar en rejäl dos ånga,
50 meter över marknivå.
Foto: Petter Duvander

Ingen av oss tre är särskilt bekväma med var vi befinner oss men när en ångventil släpper lös en rejäl kaskad vattenånga ilar Joakim direkt dit för att dokumentera.

– Det är såhär det ska vara, säger han när han kommer tillbaka från takkanten. Fieldworks handlar om att ta risker. Att inte vara rädd i en värld som gör allt för att skrämmas.

Skulle ni säga att detta är ett av de mest exotiska ställen ni spelat in ett album på?

– Definitivt det mest industriella stället i alla fall, börjar Joakim. Men det beror på hur du definierar exotiskt …

– Ibland tänker jag att jag alltid arbetar, att allting jag gör är en del av musikprojektet Covenant. En integrerad del av den kreativa processen, kontrar Eskil.

– Men det är klart att det är ganska spännande att stanna upp och tänka på var vi är nu. Vi står ovanpå en gigantisk panna …

– Jag hoppas på en panna av bibliska proportioner, bryter Eskil in.

– Ja verkligen, en närmast episkt flammande eld. Men man kan också stanna upp och dra paralleller i övrigt. Det är häftigt att göra värme och el av saker som blivit över på andra ställen i samhället.

– Ja, det är lite det som är tanken med Fieldworks också. Återvinning och energi från tankar och ljud som hela tiden finns omkring oss, fortsätter Eskil. Det som är vardag för någon är exotiskt för någon annan. Förhoppningsvis kan vi introducera de båda för varandra med det här projektet.

Vi låter oss guidas vidare in i pannhusets hjärta. Pannan själv är en 1 200 ton tung konstruktion som hänger från takbalkarna för att förhindra deformation under de väldiga krafter som förbränningsprocessen utgör. Eskil och Joakim går likt kirurger som förbereder en operation omkring med allsköns utrustning och dokumenterar. Med kontaktmikrofoner hämtas ljud från insidan av en bränslecistern samtidigt som en annan specialmikrofon tar upp elektromagnetiskt brus från en kontrollpanel. Ett pneumatiskt ljud i bränsleinmatningen fångar särskilt de båda herrarnas intresse och där dröjer vi oss kvar så länge att det börjar bli tidspress. Via en snabb titt i den jordbävningssäkrade turbinhallen avrundar vi vårt besök på Örtoftaverket.

Eskil Simonsson letar tryckluftsljud i bränsleinmatningen på Örtoftaverket.
Eskil Simonsson letar tryckluftsljud
i bränsleinmatningen på Örtoftaverket.
Foto: Petter Duvander

Hur ser då planerna ut, när kommer vi få ta del av Fieldworks?

– I februari ger vi oss ut på turné i Tyskland, berättar Eskil. Där kommer besökarna exklusivt ha möjlighet att köpa Fieldworks: Exkursion EP som är det första vi presenterar från projektet.

– Det blir fem låtar, en från varje medlem i bandet, fortsätter Joakim. Eskil och Daniel Myer samarbetade dessutom med Grabyourface, så vi har expanderat ännu mer i personal den här gången. På Exkursion EP kommer lyssnaren kunna ta del av hela bandets spektrum, från det mer dansanta till det mer experimentella som vi utforskat genom åren.

– Alla låtarna bygger på fältinspelningar vi gjort på våra resor över sex kontinenter. Vi kallar det en arg reflektion över tiderna vi lever i, säger Eskil med tydlig skärpa. Fältinspelningarna är tänkta att utmana och provocera till eftertanke kring allas vår situation i dag med media, manipulation och hemliga agendor.

– Sedan finns det gott om spirituella referenser. Allt från Mayas skapelsemyt till antikens Rom. Vi är arga men vi tror ändå på det vackra i livet självt. Tiderna vi lever i är en utmaning, men vi vill gärna visa en väg framåt tillsammans med den som vill lyssna.

En finare sammanfattning blir svårt att hitta, så där tar vi hissen ner till markplan och går åter våra skilda vägar. Fortsätt hålla ögonen på Zero, vi återkommer så fort vi kommer över en provlyssning eller andra nyheter om Fieldworks-projektet.

Kommentarer

Kommentarer

Om Per Lotsander

Kolla även

Simple Minds – firar fyrtio år i musikbranschen

Simple Minds är inte bara aktuella med sin artonde fullängdare, Walk Between Worlds. De firar …