Cowboys From Hell – Running Man

Med ett bandnamn som Cowboys From Hell förväntar man sig en brutal metalplatta i stil med Pantera, vars genombrottsalbum hade detta namn som titel. Men ack vad man bedrar sig. Running Man innehåller energisk elektrisk jazzrockfusion, melodisk, varierad, progressiv och väldigt modern. 

Cowboys From Hell är en elektrisk trio från Zürich i Schweiz, bestående av Christoph Irniger (saxofon, effekter), Marco Blöchlinger (bas, effekter) och Chrigel Bosshard (trummor och percussion). Deras jazzrockfusion låter väldigt modern, väldigt energisk och genomtänkt, vilket gör det svårt att veta om det musikaliska skapandet delvis är improviserat eller om varenda ton finns nedskriven i nothäften. Hur som helst är detta en mycket underhållande och spännande platta där mycket händer hela tiden, där det gäller att hänga med i svängarna, och jag gillar verkligen gruppens moderna och distinkta sound. Bandet levererar nio låtar under en speltid på nästan en timme och det kan ju tyckas väl mycket, speciellt då Cowboys From Hells instrumentala musik kräver en del av lyssnaren, men konstigt nog känns inte skivan så lång som den är. Bandet lyckas upprätthålla kvaliteten och mitt intresse, vilket är duktigt jobbat. Running Man är gruppens tredje album och jag har inte hört de två tidigare, men enligt en intervju med Chrigel Bosshard har bandet mognat och känner inte längre att de behöver bevisa sin skicklighet som instrumentalister hela tiden genom att lira 11/8- och 7/4-delstakter. Och kanske det är det bästa med Running Man? Här är låtarna nämligen låtar och inte bara långa avancerade excesser, som en del jazzmusiker kan förlora sig i fullkomligt emellanåt. Här finns sköna melodier som i ”Speed of sound”, inslag av funk och rock i andra spår. Oavsett om du är jazzfreak sedan tidigare eller bara sugen på att upptäcka genren, så kan den varierade Running Man mycket väl bli nyckeln till någonting nytt och väldigt coolt.