Västerbron – Flyktbeteendevetenskap

Flyktbeteendevetenskap inleds lugnt och nästan lite pampigt i och med ångestballaden ”Svartvitt”. Men tro inte att skivans innehåll fortsätter på det viset. Redan i nästa spår skruvas hastigheten upp och Västerbron lägger ribban för merparten av plattans spår. 

I ärlighetens namn är jag inte superimponerad av Västerbrons punkiga indiepop. Den känns lite simpelt småstel, gapig och för rakt på sak för att bli spännande, men jag mår inte dåligt av att höra den heller. Den är som Bob Hunds lillebrorsa, men utan jyckens galenskap, mångsidighet och experimentlusta. Då och då får Västerbron till några småcharmiga melodier och även om man har hört mycket annat som liknar detta genom årens lopp, så har Västerbron ett spelkort i ärmen som utmärker dem lite extra: de svenska texterna. Helsingborgaren Peter Jonasson sjunger smarta små verser om vardagen, verkligheten, landet vi bor i av idag och – som titeln säger – flyktbeteendet som vissa ägnar sig åt. Om han eller allihop i bandet har skrivit lyriken låter jag dock vara osagt. Den här skivan skulle kunna vara något av en musiksatt 30-årskris (bandet själva kallar den humoristiskt för 30-låtskris) och med tanke på att medlemmarna snart är där är det inte omöjligt att det är just vad det är också. Eller åtminstone vad det vill vara. Skit detsamma. Skaffa Flyktbeteendevetenskap på vinyl, lägg dig på sofflocket, läs texterna medan du lyssnar. LP-formatet med sitt texthäfte inbjuder till just sådant lyssnande och medan du ligger där, lägg märke till alla små finurligheter som tittar fram här och var. Sångerna kan framstå som både ångestladdade och diskbänksrealistiska, men de innehåller också den där humoristiska glimten i ögat som långt ifrån alla band får till.