Senaste nytt
Hem / Artiklar / Lejonhjärta – Radio Berlin International

Lejonhjärta – Radio Berlin International

De låter lite som en blandning av Broder Daniel, Joy Division, Placebo och Philemon Arthur and the Dung. De är coolare än Lou Reed på Stesolid och snyggare än Marcus & Martinus i nytvättade lusekoftor. De kommer från den vackra västkusten och är aktuella med en ny EP, som är den tredje i ordningen. Vi talar naturligtvis om Lejonhjärta! Zero Magazine har pratat med Henrik Wittgren, Henrik Stolpe och Mazdak Sanati om nya Radio Berlin International. I sann Kraftwerk-anda valde de tre gentlemännen att svara kollektivt på våra intrikata frågor. 

God kväll, mina herrar, och tack för att ni ger oss en ny inblick i Lejonhjärtas värld! Er alldeles nysläppta EP heter Radio Berlin International. Har skivan någon musikalisk eller tematisk koppling till den tyska huvudstaden?
– Radio Berlin International var en radiostation i Östtyskland under kalla kriget, som ofta sände ut fabricerade historier om ”drömlivet” i DDR. Deras sista program, när muren föll, avslutades med ”Thank you and good luck”. Vi är intresserade av propaganda och vill gärna vara dagens propagandamusiker. Folkbildning utan utopier!

Om ni jämför er förra EP, A Good Way To End A Bad Night, med nya Radio Berlin International, vilka tycker ni är de största skillnaderna? Hur har ni utvecklats soundmässigt?
– Vi var ett annat band då, med mer fokus på ett stort gitarrsound. På den nya EP:n kände vi att vi ville gå i en mer elektronisk riktning och renodla Moogsoundet utan att förlora punk- och indienerven. Syntarna står alltså mer i centrum på Radio Berlin International och vi har experimenterat mer med ljudbilden.

”Die Like This” är en låt som sticker ut på EP:n med sin mörka titel och energifyllda refräng. Vad handlar den om?
– Vi bygger upp mycket skuld genom livet, men ibland tillåter vi oss ändå att vara i de där ”perfekta ögonblicken”. Man skulle kunna säga att ”Die Like This” handlar om att sluta på topp. Att dricka för många gingerdrinkar på 8mm Bar i Berlin skulle till exempel vara ”a good way to go”…

Ni uppskattar melodramatiska och melankoliska arrangemang. Lejonhjärta tycks definitivt inte dela Lill Lindfors filosofi att ”musik ska byggas utav glädje”. Vilka känslor och sinnesstämningar driver er i ert låtskrivande?
– Vi gillar Lill! Men samtidigt tycker vi att musik ska byggas utav vad som känns. Det stämmer nog att det inte finns speciellt mycket glädje i det vi har släppt hittills. Vi brukar skriva gladare grejer också, men oftast blir det de mörkare låtarna som vi faktiskt spelar in. Det är kanske bäst att vi håller oss borta ifrån Västerbron…

Detta är er tredje EP. Hur kommer det sig att ni satsar på EP-formatet istället för att göra en fullängdare?
– Vi gillar att experimentera! Ett längre album är dock på konceptstadiet. Men det kan nog bli en och en annan singel först.

Lejonhjärta har nu funnits i ett par år. Vilket är det roligaste bandminnet från den här perioden?
– Det finns många, men ett speciellt roligt minne var när vi körde efterfest i vår gamla replokal på Grönsakstorget och det kom förbi random folk från gatan som råkade gå ner i lokalen. Så vi körde en spontan konsert, i icke repbart skick så att säga…

Hur ser framtiden ut för Lejonhjärta? Ska ni ge upp era civila jobb och satsa på en heltidskarriär som rockstjärnor eller det är ingen brådska på den fronten?
– Vi tror att man skildrar skiten bäst om man står upp till knäna i den. Förvärvsarbete under svensk höstperiod ger upphov till myckna dysterheter att med sång besjunga och i texter begagna.

Familjen Wahlgren-Ingrosso är hetast i Sverige för tillfället. Ni har inte funderat på ett samarbete med Pernilla, Benjamin eller Bianca?
– Vi samarbetar med alla som vill förhandla med oss. Familjen Hanson är dock fortfarande hetare, tycker vi.

Ska ni ut och spela live nu? Är några konserter rent utav inbokade?
– Vi spelade för mycket i Göteborg under en period, så vi har tagit det lugnt med gig i år och koncentrerat oss på musikmakandet istället. Men nu är vi sugna igen och har nyligen repat in både den nya EP:n och en del ”klassiker” från våra tidigare släpp. Så det blir nog ett par gig under hösten och vintern!

Finns det slutligen något ni vill hälsa Zeros läsare?
– Ja, lyssna gärna på vår första EP, I Need Surprises, också. Den hänger ihop bra med Radio Berlin International. Man brukar alltid pusha sin senaste platta, men några av våra bästa låtar var faktiskt de första vi gjorde!

Kommentarer

Kommentarer

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!