Lil Wayne – Tha Carter V

Lil Waynes Tha Carter V är musikvärldens svar på vad man i filmbranschen brukar kalla för ”development hell”. Albumet fick gå igenom en lång, utdragen och snårig process innan det tillslut släpptes. Resultatet – osammanhängande och överarbetat.

Tha Carter V var egentligen tänkt att släppas redan 2014, men efter en dispyt mellan Lil Wayne och hans gamla mentor Birdman tvingades Wayne att hålla tillbaks med vad som var tänkt att bli hans sista skiva. Fyra år senare har de äntligen lyckats lösa sin ekonomiska konflikt och fredagen 29 september fick Tha Carter-seriens femte installation se dagsljuset.

Det är svårt att veta om man ska lyssna på Tha Carter V som en inblick i hur Lil Wayne lät 2014 eller som något han släppt idag. Det är inte samma skiva vi lyssnar på nu som det skulle varit då. Nya låtar har lagts till och de flesta låtar har uppdaterats för att passa in bland modern hiphop.

Ändå går det inte att frångå att majoriteten av musiken skrevs och producerades 2014. Dessutom var det redan då tänkt att Tha Carter V skulle vara mer av ett nostalgialbum där bland annat Waynes gamla producent Mannie Fresh plockades in för första gången på 10 år.

Resultatet är en salig blandning låtar där 00-talsvibbar blandas med tidigt 10-tal och mer moderna sound. Bland de nyaste bidragen finns den inledande ”Don’t Cry” där den bortgångne Xxxtentacion sjunger hooken och Travis Scott-samarbetet ”Let it Fly” som mer eller mindre är en Scott-låt med en Weezy-vers på.

Albumet funkar som bäst när Wayne jobbar med nostalgi. ”Uproar” har ett klassiskt Swizz Beat-sound och en grym hook. ”Start This Shit Off Right” är producerad av Mannie Fresh och gästas av Ashanti som inte varit aktuell sedan tidigt 00-tal. Det är som att låten är plockad direkt från Mannie Fresh-producerade Tha Carter från 2004.

Som sämst är Tha Carter V när den har för mycket 2014 över sig. En låt som ”Mona Lisa”, en av de äldsta låtarna på albumet och kanske den mest hypade 2014, känns daterad idag. Både Wayne och gästande Kendrick Lamar lägger förstklassiga verser, men det pianobaserade beatet är dammigt och ospännande.

Albumet är dock inte bara old news. Lil Wayne är mer personlig här än någonsin tidigare. I den avslutande ”Let it All Work Out” erkänner Weezy för första gången att det skott han skjutit sig själv med under sin ungdom inte hade varit en olyckshändelse utan ett självmordsförsök.

Att Lil Wayne har suttit inne på Tha Carter V i fyra år och arbetat på den ännu längre än så gör albumet helt unikt. Efter en och en halvtimme vet man inte riktigt längre vad man lyssnar på. Tha Carter V är inte fräscht nog för att kännas aktuellt eller bidragande till dagens hiphopscen. Däremot är det helt klart ett steg upp från Lil Waynes trista releaser under det tidiga 2010-talet. Wayne är mer kreativ än på länge och hans bars är fortfarande av hög klass.