The Essex Green –  Hardly Electronic

Efter tolv års frånvaro är The Essex Green tillbaka med ny platta. När det begav sig i slutet av 90-talet och det tidiga 2000-talet gjorde de tre album så Hardly Electronic är kvartettens fjärde officiella album, och det är en trevlig bunt popsånger det Brooklynbaserade bandet bjuder på.

 Pop med tuffa gitarrer i ”Catatonic”, pop med orkestral skymningskänsla och mörkt olycklig kärlekstext i ”Patsy Desmond”, pop med orgel och handklapp i första singelsläppet ”Sloane ranger” (de två övriga singlarna är ”The 710” och ”Don´t leave it in our hands”), pop med 70-talsrefräng i ”Modern rain”, skruvad pop i ”Slanted by six”, men också en ren countrylåt – hur överraskande det än mår framstå – i ”Bye bye crow”. The Essex Green har denna gång släppt en rätt mångsidig popplatta. Den är absolut behaglig att lyssna till, även om jag inte upplever att den är helt oundviklig att ha i skivhyllan. Gillar du välgjord indiepop med starka influenser från 60- och 70-talet, med såväl manlig som kvinnlig sång, med omsorgsfullt anordnade melodier och stämningar så bör du dock ta en närmare titt på Hardly Electronic. Här finns mycket godis, inte minst för den melankoliskt sinnade lyssnaren. Fjorton låtar och en speltid på 54 minuter är dock lite mer än vad bandet kan ro iland utan att då och då få sig en kallsup. Inte så att något av spåren är fullkomligt misslyckade i sådan mån att man stör sig på dem, men en del alster borde man ha hoppat över och istället rott hem en mer fulländad platta. Med detta sagt: Hardly Electronic har så många ljuspunkter och bjuder på sådan bredd att den inte bör passera någon popintresserad obemärkt förbi. Nu är det bara att hoppas att det inte tar tolv år tills bandet återser insidan av en studio och levererar nytt material.