Senaste nytt
Hem / Recensioner / The Cure – Mixed Up/Torn Down

The Cure – Mixed Up/Torn Down

Betyg - 8

8

En underskattad pärla/Minst hälften av mixerna är utmärkta

User Rating: Be the first one !

Om när och var remixen såg dagens ljus tvistar de lärde. De flesta är dock överens om att det var på 1970-talet som den fick sitt genomslag. Detta både på Jamaica, där legender som King Tubby och Lee ”Scratch” Perry producerade instrumentala dubversioner av olika reggaelåtar, och i New York, där diskjockeys mixade ihop discoskivor till långa danssjok. I båda fallen handlade det om att skapa mäktiga och hypnotiska låtar. Den dansande publiken skulle försättas i trans och musiken fick aldrig tystna.

Under 80-talet började remixartisterna frigöra sig från originallåtarna och stöpa om musiken. Kreativa herrar som Shep Pettibone, François Kevorkian och John ”Jellybean” Benitez gjorde mer eller mindre remixer till en egen konstform.

Snart började det även ges ut remixskivor. Många av Zeros läsare är säkert bekanta med Soft Cells Non Stop Ecstatic Dancing, Human Leagues Love and Dancing, Pet Shop Boys Disco-serie, Kraftwerks The Mix och Depeche Modes båda remixsamlingar.

1990 släppte The Cure Mixed Up, som nu återutges som påkostad trippel-cd-box med mängder av bonusmaterial.

The Cure – Mixed Up/Torn Down – Fiction/Polydor/Universal

Låt oss börja med att titta på själva Mixed Up (cd 1). Det bjuds här på 11 omstöpta Cure-låtar med en spännvidd från ”A Forest” (från 1980) till ”Never Enough” (från 1990). Bland remixartisterna hittar man stora namn som Paul Oakenfold (superkänd DJ), William Orbit (ambientguru som jobbat med Madonna) och Mark Sounders (från Bomb The Bass). I hög utsträckning handlar det om så kallade ”extended mixes”, vilket innebär att låtarna snarare förlängts än omarbetats radikalt. ”Pictures of You (Extended Dub Mix)” är till exempel lite flummigare och ungefär dubbelt så lång som originallåten. ”Lullaby” och ”Fascination Street” följer ungefär samma mönster. Även om låtarna dragits ut känns de inte för långa. Det händer nämligen hela tiden små spännande saker i bakgrunden. Vi hittar även lite djärvare remixer. ”The Walk (Everything Mix)” låter ungefär som om Robert Smith hade gått med i New Order, ”Inbetween Days (Shiver Mix)” har klätts i en färgsprakande elektronisk dräkt och ”Never Enough (Big Mix)” är inspirerad av Madchester-soundet. De nya versionerna är inte nödvändigtvis bättre än originallåtarna, men i många fall precis lika bra. Mixed Up (cd 1) är en underskattad och bortglömd pärla i The Cures katalog, som låter oväntat fräsch än idag!

Vad erbjuder då den första bonusskivan (cd 2)? Jo, ytterligare 11 remixer från samma tidsperiod. Som de smakfulla ”Just Like Heaven (Dizzy Mix)” och ”Let’s Go To Bed (Milk Mix)”. Som grädde på moset ingår även en remix av den kultiga b-sidan ”A Japanese Dream”. Materialet är kanske inte riktigt lika starkt som på Mixed Up (cd 1), men här finns definitivt en hel del godis för Cure-aficionados!

Det mest spännande i den här boxen måste dock sägas vara den andra bonusskivan (cd 3), som döpts till Torn Down. Här har Robert Smith mixat om 16 av sina personliga Cure-favoriter. Närmare bestämt en låt från varje skiva (även Greatest Hits är representerad med ”Cut Here”). Onekligen ett spännande koncept! Mycket på den här skivan är också högintressant. ”Three Imaginary Boys” från debutalbumet låter ungefär som sentida Depeche Mode i sin nya mix, ”M” från Seventeen Seconds har stöps om till electro och ”A Strange Day” från Pornography har fått en touch av shoegaze-indie. Även om inga remixer kan polera upp stolpskott som ”Lost” (från tråkiga The Cure [2004]) eller ”It’s Over” (från ojämna 4:13 Dream) och världen knappast behövde ytterligare en remix av ”Never Enough”, så är Torn Down en trevlig bekantskap. Minst hälften av mixerna är utmärkta.

Vi är många som längtar efter ett nytt Cure-album. Nyutgåvan av Mixed Up (och då i synnerhet Torn Down-remixerna) är onekligen ett inspirerande livstecken!

Kommentarer

Kommentarer

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

Huset

Huset – på väg tillbaka till mer analog och äkta musik

Den Göteborgsbaserade hiphopgruppen Huset är aktuella med en ny singel. Zero har pratat med gruppens rappare och frontfigur Johan Hammerlid om den nya singeln och deras musikaliska framtid.