Georgie Fame live på Fasching den 30 januari 2018. Foto: Ernst Adamsson Borg.
Georgie Fame live på Fasching den 30 januari 2018. Foto: Ernst Adamsson Borg.

Georgie Fame live på Fasching

Han är lite som en släkting man önskade att man hade, fast ändå inte. Han är väldigt rolig men har också en stor dos av den där engelska, något aggressiva, mentaliteten. I början av det första numret stod nämligen en yngre herre och filmade, vilket resulterade i att en ursinnig Georgie Fame skällde ut honom efter noter samtidigt som bandet fortsatte loopa ett behagligt jazzkomp. Efter den uppvisningen var det ingen som rörde sin telefon under det nästan två timmar långa giget, något som inte är speciellt vanligt nu för tiden.

 

Georgie Fame live på Fasching den 30 januari 2018. Foto: Ernst Adamsson Borg.
Georgie Fame live på Fasching den 30 januari 2018. Foto: Ernst Adamsson Borg.

 

Efter ett par låtar sade Fame att han kommit över ”the iPhone incident” och var vid det här laget uppvärmd. Bandet, Claes Crona Trio med tillägget Amanda Sedgwick på altsax, var även de fullgott uppvärmda. Fame levererade en hel del väl valda klassiker skrivna av hans personliga favoriter inom jazzen. Däribland låten ”Yeh, Yeh”, som Mongo Santamaria spelade in under tidigt sextiotal, och som han själv fick en hit med några år senare. Spåret ”Moanin’” signerat Art Blakey and the Jazz Messengers får sig även den en omgång och även om Fame levererar även där så är  det trumslagaren Johan Löfcrantz Ramsay som ska ha en eloge, att spela Art Blakey är ingen lätt match oavsett musikalisk kompetens.

Kvällen genom dansar Fame hej vilt över scenen, illustrerar både Lee Morgans trumpet och Benny Golsons saxofon med handrörelser och sång, samtidigt som Amanda Sedgwick spelar de toner Fame sjunger. Det är ett imponerande samspel mellan de två och hans tonsäkerhet är anmärkningsvärd. Titt som tätt skickar han även bort Claes Crona, sätter sig bakom pianot och spelar ett par sånger och säger efter var gång: ”Let’s welcome back a real piano player”, varpå Crona återigen får inta pallen.

 

Georgie Fame live på Fasching den 30 januari 2018. Foto: Ernst Adamsson Borg.
Georgie Fame live på Fasching den 30 januari 2018. Foto: Ernst Adamsson Borg.

 

Utöver ett förstklassigt uppträdande rent musikaliskt blir publiken även överröst av anekdoter från hans liv. Han berättar om när Roger Moore snodde hans uppmärksamhet på Arlanda den 31 maj 1965, när han spelade på Golden Circle och självfallet när han träffade Monica Zetterlund i Rio de Janeiro på sextiotalet. Många av låtarna är även tillägnade de som lämnat oss: Charlie Norman får en boogie woogie och Monica Zetterlund standarden ”Just Friends”.

Det är krut i Fame och det märks även att han har spenderat livet i musiksvängen. Han är en performer av rang och klarar av att sjunga allt från kulsprutesnabba jazzlåtar till långsam blues. Men han nämner också att detta mycket väl kan vara den sista gången vi ser honom här i Sverige. Och det var inte på grund av att han börjar bli gammal utan, enligt honom själv, primärt på grund av ”these fucking iPhones”, som enligt honom förstör varenda konsert.

Om Ernst Adamsson Borg