Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
The Horrors intog Stockholm och Zeros Ernst Adamsson Borg var på plats.
Medlemmarna i The Horrors sägs ha börjat bonda över ett intresse för obskyr vinyl, vilket inte är helt otänkbart med tanke på deras lite svåra framtoning. ”Svåra” människor tycks dra sig till de mest underliga platser i vinylvärlden. När jag läste att några av medlemmarna spelat i ett Bo Diddley-coverband blev jag därför lite glatt överraskad, Bo Diddleys plattor kan ju knappast kategoriseras som obskyr vinyl.
The Horrors har funnits rätt länge nu, strax över tio år. Under tiden har bandet friskt blandad genrer. Både dansant, hårt och lågmält har hunnits med. Dock med en generell avsaknad av bluesskalor á la Bo Diddley…
I höstas kom bandets femte fullängdare och namnet blev kort och gott: ”V”. Precis som med föregående album togs det emot väl och självfallet följde en turné i anslutning till albumet. Onsdagen den 22/11 blev det dags för dem att inta Debaser Strands scen i Stockholm.
Jag är personligen lite kluven till Strand. Detta kan bero på att alltsedan Debaser Medis lade ned är det Strand som har typ varenda mellanstor spelning i stan, vilket gör att besöken blir rätt många. Men Horrors bjuder upp och fyller ut lokalen väl. Deras typ av musik passar väl in i det gamla garaget och med hjälp av rökmaskiner blir känslan nästintill perfekt.
Deras senaste alster gör sig väl i live-format. Distad bas, melodislingor spelade på tolvsträngad Jaguar och balla elektroniska effekter skapade av The Horrors egna pyramidsynth. Om ni inte sett en sådan kan den beskrivas just som en pyramid med fler reglage än en rymdfärja och är bestyckad med LED-lampor på kanterna.
Det kan vara så att bandnamnet är hämtat från filmen Apocalypse Now, men trots replikens innebörd är The Horrors inte speciellt läskiga. Enbart bra. Synd bara att de konstant var i motljus med en konstant smattrande blixtlampa bakom sig. Ibland är det inte lätt att vara en fotograf som inte är fotograf.
